Pax Art Ensemble: Live Concert

Dialogen som musikalisk drivkraft

Utvecklingen i den musik som Pax Art Ensemble spelade drevs av en dialog mellan musikerna som kan liknas vid de strukturer som uppstår i talat språk. Den speglade i vågor graden av olika individers engagemang i de inlägg som gjordes. Någon i gruppen utlöste en dialog genom att kasta fram en idé i form av ett rytmiskt eller på annat sätt strukturerat tema, som kommenterades, förnekades, bejakades och provocerades av övriga i gruppen. Teman föddes och pånyttföddes på detta sätt och utvecklingen drevs av dessa ”nuets retningar” mot en samlad större kompositionsidé, som ibland kan upplevas som symfonisk i formen. Musiken speglar också en dualism mellan viljan till protest och behovet av sinnenas pånyttfödelse.

Samarbetsformer – musiker, bildkonstnärer, poeter, dansare, skådespelare

Under de år de verkade försökte Pax Art Ensemble visa total öppenhet och beredskap för nya incitament i sitt musikaliska agerande. De fann nya konstnärliga former i samarbete med bildkonstnärer, poeter, dansare och skådespelare. Att arbeta med olika media i dialog, som till exempel bild och musik, var också ett led i de utvecklingsmöjligheter som samtiden hade öppnat. För ensemblen innebar detta till exempel ett nära samarbete med bildkonstnärerna Björn Dahlberg och Al Eklund. Tillsammans arbetade de fram programidéer med bildteknik och innehåll som sedan framfördes i konsertsituationer. Vid dessa tillfällen projicerades bilderna med steglös intoningsteknik.
Gemensamt strävade man efter att åstadkomma en dialog mellan bild och musik, och försökte arbeta med både samstämmighet och konfrontation. Bilden har också fungerat som inspiration och underlag för musikaliska strukturer. Dessutom arbetade gruppen med laserljus som styrdes utifrån musikernas instrument.

(Omslaget till detta album är en bild av Al Eklund, hämtad från bildljudkompositionen ”Celebration”.)

Signs of Presence (utdrag), edition: Ebba, ©Alf Eklund & Leo Nilsson

Grafisk notation

Med hjälp av grafisk notation kan man på ett spännande sätt fånga in eller inspirera till musikaliska improvisationer. Det går till exempel att ange tidskoordination, dynamik, frekvenslägen, riktningar och olika utvecklingsvägar med hjälp av grafiska former. Dessa tonspråk kan ju inte alltid noteras med konventionell notskrift – det tonala mönstret har sprängts, de tidigare givna instrumentklangerna och skalsystemen har öppnats mot en ljudvärld som är svårgripbar med penna och papper. Kanske bör vi egentligen betrakta inspelningarna som denna musiks ”partitur”. En bildmässigt intressant notation kan dock fungera som givande inspiration till musikaliska handlingar och idéer.

Ovan ser vi ett avsnitt ur ”Signs of presence”, en grafiskt noterad komposition av konstnären Al Eklund och tonsättaren Leo Nilsson, uruppförd av Pax Art Ensemble (Förlag: Ebba).

Konventionella akustiska musikinstrument/elektronisk tonalstring

Tillsammans med akustiska instrument vars ljud kan genomgå förstärkning och filtrering arbetade Pax Art Ensemble med elektronisk musik. Den elektroniska musiken föddes i studion, med svårhanterad och skrymmande apparatur där kompositionerna under lång tid byggdes upp steg för steg. Det var först senare års instrumentutveckling på det elektroniska området gjorde det möjligt att återkomma till konsertsituationen och framföra och tolka elektronisk musik i en live-situation.

Pax Art Ensemble använde vid inspelningen av denna konsert instrumentet Dataton System 3000 med tongeneratorer, envelopgeneratorer, filter, frekvensmodulator och mixer, samt en Poly Moog och två Roland synthesizers.

Den pedagogiska verksamheten

Pax Art Ensemble bedrev under åren en pedagogisk verksamhet, bland annat i Rikskonserters regi: skolkonserter och klassrumsbesök på såväl grundskolans alla stadier som på gymnasiet, och vidare flerdagarsprojekt inom lärarfortbildning och lärarutbildning. Ensemblen fann på ett tidigt stadium att man genom bilden lättare kunde förklara och levandegöra nya musikaliska strukturer. Man upptäckte att eleverna hade större benägenhet att acceptera nonfigurativ bild än okända strukturer i musik och denna insikt blev själva grundidén till det pedagogiska hantverket: elevernas egenhändigt framställda bildmaterial omtolkades i efterhand till nya musikaliska klangstrukturer. Varje skolkonsert förbereddes med att eleverna själva fick framställa bilder, vilket görs under klassrumsbesök där olika musiker tillsammans med en bildkonstnär har olika stationer med instrumentgenomgång och bildframställning.

Redovisningen sker i aulan där bilderna projiceras upp. Till detta bildmaterial komponeras musik som reagerar på den form och det innehall som bilden anger. På lägre stadier har elever fått arbeta med rörelser och marionetter. Förtjusningen att se ens egen bild och få den tolkad i musik var entydig, det tycks som om nya klanger, rytmer och tonala mönster upplevs naturliga när de konfronteras med en okonventionell bild.

LEO NILSSON: Poly Moog, Roland synthesizer, liveelektroniksystem Dataton System 3000
ARNE OLSSON: trumpet, flygelhorn, piano, stråksynt, Dataton 3103
BO INGVAR OLSSON: fiol, elfiol, slagverk, Dataton 3103
GUNNAR NILSSON: kontrabas, elbas, slagverk, Dataton 3103

Inspelad vid en konsert på Moderna Museet i Stockholm den 12 augusti 1979.
Teknik: Studio Viarp
Producent: Pax Art Ensemble
Textförfattare: Pax Art Ensemble, Lars Silén, Erik Hamrefors
Översättning: Alan Blair, Erik Hamrefors
Redaktör: Lars Silén
Omslagsbild: Al Eklund
Foto: Hans-Olof Tani
Grafisk form: Pontus Reuterswärd