Royal Swedish Opera Archives Vol. 5 – Die Walküre

Samtidigt var denna nyinstudering i april 1955 den första Valkyria på Kungliga Operan som sjöngs på tyska och den första som dirigerades av Sixten Ehrling. Man kan höra hur det 37-åriga pultlejonet i hög grad sopat rent bland traditionerna och gör en för denna tid – då Wilhelm Furtwängler och Hans Knappertsbusch fortfarande i hög grad var idealen – mycket modern, kraftfullt dynamisk men snabb och stram tolkning. Bredvid Birgit Nilsson står både veteraner och nykomlingar.

Den äldste solisten, basen Sven Nilsson, född redan 1898, hade sjungit Wagner i Dresden och London redan på 1930-talet. Set Svanholm var inte bara operachef i Stockholm 1956 – 63 utan framför allt vid denna tid världens ledande Wagnertenor och segrade i sina hjältetenorroller från Stockholm till New York, från Wien till Buenos Aires.

Sigurd Björling hade sommaren 1951 varit Bayreuths förste Wotan efter andra världskriget och gjorde också en stor internationell karriär framför allt som Wagnersångare.

Kerstin Meyer var med sina 28 år en ung Fricka. Föreställningens Sieglinde, den norska sopranen Aase Nordmo, högt älskad av Stockholmspubliken sedan debuten här 1953, sjöng rollen mot Nilsson också i Wien och Bayreuth. Och som de åtta valkyriorna stod, traditionellt för Stockholmsoperan, åtta betydande sångerskor, bland dem Elisabeth Söderström och Kjerstin Dellert, på scenen i tredje akten.

Att Sixten Ehrlings modernistiska musikaliska tolkning inte motsvarades av någon scenisk nytolkning utan fick samsas med en scenuppsättning, som gick tillbaka till 1920-talet och vad gäller valkyriornas brynjor och hjälmar till 1890-talet – det behöver ju dagens cd-lyssnare inte bekymra sig om.

Föreställningen spelades in mer eller mindre med mikrofonen i handen från första radens sida och banden låg länge oavlyssnade i Kungliga Operans arkiv. Inte en takt av detta material är tidigare utgivet. Tvärtom har man väl betraktat det som omöjligt att åter få lyssna till Operans klassiska besättning från mitten av förra seklet av denna den mest populära av operorna i Nibelungens ring.

Artisterna och uppsättningen av Valkyrian beskrivs fylligt i texthäftet som också handlar om Wagners och Ringens plats i den svenska operarepertoaren och ger över huvud taget en bild av Kungliga Operans ganska enastående verksamhet och konstnärliga nivå under de aktuella åren på 1950-talet.