Den skränige och fräcke Kasper har gästat Sverige sen 1700-talet, och blev mer bofast under 1850-talet, när tysken JC Häusermann etablerade sig i Stockholm med sin kasperteater. Det var en portabel dockteater med handdockor, som lätt kunde ställas upp där det fanns tillgång till publik.
Efter en blygsam början inne i staden, så blev Djurgårdsslätten den fasta punkten, för att senare flytta in på Skansen.
Kasper-figuren har rötter i Commedia dell'arte, och då framförallt i Pulcinella som liksom Kasper är gå-påig, matlysten med stor buk och har puckelrygg. Den formen kom till Stockholm redan 1674 med herrarna Landolfi och Pelitzer. Via tyskarnas egen version: Hanswurst, som är den lantliga varianten, kom sen stadsbon Kasper som än i dag är dominerande och motsvaras av Kasperle i Frankrike och Punch i England.
Kasper är inte bara en fräck person som säger vad han vill, utan också ett bortskämt och egensinnigt barn, vilket gjorde att han uppskattades båda av de vuxna och den yngre publiken. När sen bilderböckerna för barn under 1800-talet blev allt vanligare, så kom Kasper också in där. Under andra hälften av 1800-talet blev barnbilderboken allt mer påkostad och avancerad. Den var inte bara i färg utan kunde också ha utstansade blad så att boken blev en tittskåpsteater, eller rörliga figurer, som denna Stor utomordentlig Kasper-Teater med många lefvande kolorerade gubbar: Herr Kasper och hans upptåg i staden och på landet. Utgiven av förlaget Lamm i Stockholm 1866.
Denna bok ingår i Collezione Oreglia, den stora boksamling över commedia dell'arte från alla tider och i alla dess former, som Musik- och teaterbiblioteket ärvde av Giacomo Oreglia (1924-2007).
Magnus Blomkvist, teaterbibliotekarie
