Wilhelm Stenhammar och hans arvedel

Tor Mann, Sixten Eckerberg

Den stora kompositören Wilhelm Stenhammar kan höras som ackompanjatör på skivor med John Forsell och som solist på några pianorullar men inte som dirigent. För oss är det därför värdefullt att lyssna till hur hans efterträdare, Tor Mann, dirigerar serenaden samt repeterar och dirigerar andra symfonin, som han hade upplevt under tonsättarens taktpinne medan han själv medverkade som orkestercellist. Sixten Eckerberg efterträdde Tor Mann och gjorde tillsammans med Göteborgssymfonikerna och pianisten Hans Leygraf historiens första grammofoninspelningar av Stenhammars betydande orkesterverk.

En enda gång uppträdde Wilhelm Stenhammar framför en mikrofon. Göteborgs symfoniorkester gav en radiosänd kvällskonsert med honom som pianosolist. Efter nyheterna söndagen den 13 juni 1926 fick sålunda svenska folket i sina hörlurar lyssna till hur en mångomtalad celebritet musicerade tillsammans med sina gamla musikervänner. Det var en i förtid åldrad 55-åring som nog inte kan ha mått särskilt bra — föregående vår hade Stenhammar drabbats av en första hjärnblödning, från vilken han ännu ej var fullt återställd. Och detta blev hans sista konsert.

Trots stroken hade Stenhammar drygt tre månader tidigare försökt ta upp sin nedlagda taktpinne i Göteborgs konserthus och på ett värdigt sätt avsluta sin karriär som orkesterfostrare. Ett år tidigare hade han dirigerat sin sista operaföreställning, Donizettis opera Regementets dotter, som avslutade Kungliga teaterns skolkonsert den 15 februari 1925.

Radion låg under Stenhammars återstående dagar fortfarande i startgroparna men grammofonindustrin började försiktigt vädra morgonluft även om det skulle dröja något år innan skivbolagen kände sig mogna att flytta ut sina efterlängtade mikrofoner i konsertsalarna och spela in symfonier och andra större orkesterverk.

Om han själv hade insisterat på att bli inspelad, hade det säkert kunnat ordnas men ingen tänkte så långt. Jämfört med Danmark var den svenska skivmarknaden alltför liten och grammofonmediet för outvecklat. Av Stenhammars dirigeringskonst finns alltså bara andrahandsinformation som exempelvis dagstidningarnas recensioner samt ett fåtal klingande vittnesmål i form av inspelningar av hans verk, som bevarade minnen av hur han själv brukade framföra sina verk.

Noga taget har det bara funnits ett enda musikaliskt huvudvittne. Han hette Tor Mann. 1922 utsågs han till andre kapellmästare för Göteborgs symfoniorkester, och från 1925 chefsdirigent och konstnärlig ledare fram till 1939.

Hans kunskaper förstod i varje fall hans arbetsgivare Nils Castegren att ta tillvara på bästa sätt. Som musikchef under Sveriges Radios lyckligaste musikaliska folkbildarperiod var det Castegren som gav order om att spela in och arkivera Tor Manns repetitioner med orkestern (nuvarande Kungliga filharmoniska orkestern i Stockholm) som av en händelse råkade sammanfalla med Tor Manns 65-årsdag. Med andra ord dagen då det var dags att lämna sitt offentliga uppdrag vilket han med glans och entusiasm hade uppburit i tjugo års tid, nämligen att planera för och dirigera den sedermera Kungliga filharmoniska orkesterns stora radiokonserter.

Vi har också Tor Mann själv att tacka för att han utnyttjade sin husmakt vid Radiotjänst genom att beordra inspelningar av sina framföranden av Stenhammars orkesterverk. Det är dessa som fyller tre av volymens fyra CD-skivor.

Dirigent Sixten Eckerberg var Tor Manns efterträdare. Han anställdes 1937, samma år som Nils Castegren blev chef för radions grammofonarkiv. Senare, den 17 december 1947, gjorde radion den första kommersiella grammofoninspelningen av Stenhammars g-mollsymfoni. Symfonin hade Eckerberg redan dirigerat flera gånger så mentalt var han väl förberedd.

Fjärde och sista skivan i den sextonde volymen i Collector’s classics vill vara ett äreminne över en musiker som förtjänar ett bättre renommé. Han gav mer än sexhundra offentliga konserter med Göteborgs symfoniorkester och minst två radiokonserter i veckan från 1937 till 1969 med nämnda orkester under namnet Göteborgs radioorkester. Under sin livstid måste pianosolisten, ackompanjatören och dirigenten Sixten Eckerberg ha gjort minst tusen konserter i Sverige samt på gästspel i Öst- och Västeuropa, USA och Mexiko.

Om vi betraktar dessa fyra CD-skivor som de sista länkarna till Wilhelm Stenhammars verksamhet som dirigent, så representerar de båda dirigenterna olika aspekter på klingande lokalhistoria. Medan Sixten Eckerbergs skivinspelningar med Göteborgs symfoniorkester för oss är en sentida påminnelse om mästarens arbete med orkestern ett kvarts sekel efter att han lämnat den, representerar inspelningarna med Tor Mann ett personligt ansvarstagande för en privat Stenhammar-tradition som med honom flyttade till Stockholm och med radions hjälp spreds över hela landet. Förhoppningsvis ska dessa inspelningar blåsa nytt liv i traditionerna.

© Carl-Gunnar Åhlén 2019

Urval, ljudtvätt och texter: Carl-Gunnar Åhlén
Mastring: John Hyttnäs
Projektkonsult: Christer Thorvaldsson
Översättning till engelska: Erik Hamrefors Herman der Nederlanden

Läs mer
Visa spårlista

    • 1.
      Symphony No. 2 in G Minor, Op 34: I. Allegro energico Musik: Willhelm Stenhammar

    • 2.
      Symphony No. 2 in G Minor, Op. 34: II. Andante Musik: Willhelm Stenhammar

    • 3.
      Symphony No. 2 in G Minor, Op. 34: IV. Finale. Sostenuto - Allegro vivace - Tranquillamente - Allegro ma non troppo Musik: Willhelm Stenhammar

    • 4.
      Symphony No. 2 in G Minor, Op. 34: I. Allegro energico Musik: Willhelm Stenhammar

    • 5.
      Cantata, Op. 44 Sången:: Mellanspel Musik: Willhelm Stenhammar

    • 6.
      Symphony No. 1 in F Major: I. Tempo molto tranquillo - Allegro Musik: Willhelm Stenhammar

    • 7.
      Symphony No. 1 in F Major: II. Andante con moto Musik: Willhelm Stenhammar

    • 8.
      Symphony No. 1 in F Major: III. Allegro moderato Musik: Willhelm Stenhammar

    • 9.
      Symphony No. 1 in F Major: IV. Allegro non troppo, ma con fuoco - Tranquillo Musik: Willhelm Stenhammar

    • 10.
      Serenade in F Major for Orchestra, Op. 31: I. Overture. Allegrissimo Musik: Willhelm Stenhammar

    • 11.
      Serenade in F Major for Orchestra, Op. 31: II. Canzonetta. Tempo di valse, un poco tranquillo Musik: Willhelm Stenhammar

    • 12.
      Serenade in F Major for Orchestra, Op. 31: III. Scherzo. Presto Musik: Willhelm Stenhammar

    • 13.
      Serenade in F Major for Orchestra, Op. 31: IV. NotturNo. Andante sostenuto Musik: Willhelm Stenhammar

    • 14.
      Serenade in F Major for Orchestra, Op. 31: V. Finale. Tempo moderato Musik: Willhelm Stenhammar

    • 15.
      Symphony No. 2 in G Minor, Op. 34: I. Allegro energico (I) Musik: Willhelm Stenhammar

    • 16.
      Symphony No. 2 in G Minor, Op. 34: II. Andante (I) Musik: Willhelm Stenhammar

    • 17.
      Symphony No. 2 in G Minor, Op. 34: III. Scherzo. Allegro, ma non troppo presto (I) Musik: Willhelm Stenhammar

    • 18.
      Symphony No. 2 in G Minor, Op. 34: IV. Finale. Sostenuto - Allegro vivace - Tranquillamente - Allegro ma non troppo (I) Musik: Willhelm Stenhammar

    • 19.
      Piano Concerto No. 2 in D Minor, Op. 23: I. Introduzione Musik: Willhelm Stenhammar

    • 20.
      Piano Concerto No. 2 in D Minor, Op. 23: II. Scherzo Musik: Willhelm Stenhammar

    • 21.
      Piano Concerto No. 2 in D Minor, Op. 23: III. Adagio Musik: Willhelm Stenhammar

    • 22.
      Piano Concerto No. 2 in D Minor, Op. 23: IV. Finale Musik: Willhelm Stenhammar

    • 23.
      Lodolezzi sjunger, Op. 39: Stage Music (Elegy) Musik: Willhelm Stenhammar

    • 24.
      Symphony No. 2 in G Minor, Op. 34: I. Allegro energico (II) Musik: Willhelm Stenhammar

    • 25.
      Symphony No. 2 in G Minor, Op. 34: II. Andante (II) Musik: Willhelm Stenhammar

    • 26.
      Symphony No. 2 in G Minor, Op. 34: III. Scherzo. Allegro, ma non troppo presto (II) Musik: Willhelm Stenhammar

    • 27.
      Symphony No. 2 in G Minor, Op. 34: IV. Finale. Sostenuto - Allegro vivace - Tranquillamente - Allegro ma non troppo (II) Musik: Willhelm Stenhammar
  • Total speltid
CD/digital // CAP 22069 // klassiskt //