Fredrik Norén Band

Fredrik Norén Band vann utmärkelsen ”Jazz i Sverige” 1980. Bara ett decennium tidigare kunde man höra jazzmusiker uttrycka sin oro över sin musiks framtid i Sverige, eftersom det inte verkade växa fram någon ny jazzgeneration som kunde ta över efter den gamla. Men under 1970-talet kom det fram en stor mängd unga och spännande musiker, som spelade i olika stilar och med ett stort spektrum av personliga uttryckssätt.


Fyra representanter för den då nya generationen hörs på det här albumet, tillsammans med bandets ledare Fredrik Norén (1941-2016), som då var en väletablerad musiker, oförtröttligt entusiastisk och ständigt stadd i utveckling. Fredrik började spela professionellt 1960 i pianisten Staffan Abeleens band. Sedan spelade han och gjorde skivor med många av de bästa svenska jazzgrupperna, bland andra Lars Sjöstens, Lars Gullins och Rolf Ericssons och spelade vid tillfället också med trumpetaren Lars Färnlöfs  grupp Sansara och med Björn Alkes kvartett. Fredrik hade tidigare också framträtt med en stor skara amerikanska solister som gästat Sverige, däribland Dexter Gordon, Ben Webster, Art Farmer, Brew Moore och Cab Calloway.

Fredrik Norén började fundera på att bilda en egen grupp 1977, och såg sig då om i Stockholm efter lämpliga musiker att spela med. Han fann några bland de ungdomar som brukade öva och jamma på Fasching, jazzklubben på Kungsgatan 63 som drevs av Föreningen Sveriges Jazzmusiker (FSJ). Bandet satte igång med att repetera in en rad Jimmy Heath-låtar som Fredrik hade på noter, och presenterade sig för radiopubliken med en framgångsrik sändning några veckor senare, våren 1978. Bandet framträdde sedan på många klubbar, festivaler och konsertestrader runt om i landet, och blev en av de mest välkända och populära jazzgrupperna i Sverige. Ett stort antal originalkompositioner av medlemmarna bidrog till att ge kvintetten dess särpräglade profil.

Tenorsaxofonisten Stefan Isaksson, kallad Isak, var vid tillfället bara 24 år, men räknades bland de främsta svenska jazzmusikerna. Han spelade klassisk musik och rock innan han blev intresserad av jazz. Av en tillfällighet fick han saxofonisten Tommy Koverhult som lärare på musikgymnasiet och det var något av en vändpunkt.

Barytonsaxofonisten Hans Peter Andersson, kallad H.P., var vid inspelningen ett par månader äldre än Stefan, men inte mindre framstående. Han kommer från en musikerfamilj men var till övervägande del självlärd som musiker. Han skrev ”Gato nero” på detta album.

Pianisten, Ulf Sandberg, som var 28 år, kom även han in i jazzmusiken via rock. Under 1970-talet spelade han med bland andra saxofonisterna Christer Boustedt och Rune Stålspets. Han var också medlem i gruppen Birka.

Basisten Hans Larsson var yngst med sina 23 år. Han kom med i gruppen först 1979 och hade ett par föregångare. Också han kom till jazzen via rockmusiken, och spelar även elbas. Hans har även spelat med flera andra stora aktörer som Monica Zetterlund och Soul Train. ”Blues of Magal” på albumet är hans komposition.

Tekniker: Rune Persson
Producent: Lars Westin
Redaktör: Suzanne Öhman-Sundén
Grafisk form: Pontus Reuterswärd
Fotograf: Paul Gerhard Deker

Inspelad i Metronome Studio, Stockholm, 24-26 mars 1980

Läs mer

Visa spårlista

    • 1.
      Blues of Magal Musik: Hans Larsson
      4'45

    • 2.
      Ida Musik: Stefan Isaksson
      5'25

    • 3.
      Vals för Stefan Musik: Ann-Sofi Söderqvist
      4'36

    • 4.
      Gato nero Musik: Hans-Peter Andersson
      7'00

    • 5.
      Kvarten Musik: Stefan Isaksson
      6'41

    • 6.
      I've Seen Musik: Lars Gullin
      6'10

    • 7.
      Helena's Song Musik: Fredrik Norén
      8'15

  • Total speltid
Digital // CAP 21846 // Jazz i Sverige // Jazz // Releasedatum: 5 mars, 2015