Konferens om gatumusik

Gatusångare, sicilianska säckpipor, teater och försäljarrop var några av de ämnen som diskuterades vid en konferens i Palermo, Sicilien, 22-26 maj 2017. Temat för denna internationella konferens var Street music and narrative traditions – ämnena tolkades i vid mening och omfattade perspektiv från de antika rapsoderna via karnevalskulturen till Internet som ett nutida ”torg” där kulturuttryck möts. Konferensen hölls i Palermos dockteatermuseum, International Puppet Museum Antonia Pasqualino.

Street music and narrative traditions konferensprogram

Arrangörer var bland andra universitetet i Palermo och den italienska Association for the Conservation of Folk Tradition, tillsammans med Kommission für Volksdichtung/The Ballad Commission. Några inlägg behandlade skillingtryck och skillingtrycksförsäljare, lokala musik- och dansfestivaler och traditioner av gatumusicerande i adventstid i olika länder. En talare visade exempel på nydiktade mexikanska ballader, så kallade corridos, om Donald Trump, vilka sprids via Internet och sjungs på gatorna. Ett par deltagare berättade om studier av nu aktiva gatusångare i bland annat Italien och USA. Samtliga deltagare fick lyssna på sicilianska musiker och fick veta mycket om siciliansk och annan italiensk folkkultur.

Konferensen samlade deltagare från ett 20-tal länder. Från Musikverket deltog Ingrid Åkesson, Svenskt visarkiv, med ett paper om hur gruppen Västanå teater i Sunne använder musik och dans som narrativa, berättande, element i sina föreställningar och strävar efter att skapa en regional kulturell mötesplats.

 

MUSIKETNOLOGIN I SKANDINAVIEN – TILLBAKABLICKAR, UTSIKTER ÖVER SAMTIDEN, FRAMTIDSIDÉER.

Den 25–26 oktober 2016 samlades nordiska musiketnologer för att diskutera ämnets utveckling. En bakgrund till detta är att det nu är 30 år sedan musiketnologin som disciplin etablerades på allvar i Norden. 1985 höll International Council for Traditional Music (ICTM) sin världskongress i Stockholm och Helsingfors. Flera yngre skandinaviska musikforskare mötte där en rad av tidens ledande musiketnologer. Året därpå bjöd några av dem in den amerikanske forskaren Mark Slobin till en musiketnologisk Sverigeturné. Det var i samtalen med Slobin som de närvarande bestämde sig för att använda just ”musiketnologi” som benämning på sin forskning. Detta för att ge ämnet en tydligare och enhetligare profil – innan dess hade flera olika beteckningar använts; förutom musiketnologi, bl.a. musikantropologi och musiksociologi.

I början av 1990-talet fanns också ambitioner att göra musiketnologin till ett eget universitetsämne. Detta kom dock aldrig att ske men trots detta har antalet verksamma musiketnologer ständigt ökat. Ett direkt resultat av aktiviteterna för 30 år sedan var att det under början av 1990-talet kom ett stort antal avhandlingar inom ämnet. Sedan dess har den musiketnologiska forskningen i Norden varit livaktig och producerat avhandlingar, en mängd studier, flera tidskrifter, satsningar på utbildningar, kurslitteratur, radio och TV-program mm. I Norden talar vi idag också om ”dansetnologi” – ett ämne som utvecklats i nära kontakt med musiketnologin. Vid mötet i Uppsala medverkade även företrädare för dansämnet.

När man 30 år senare samlades för att reflektera över sitt eget ämne skedde det under den trefaldiga rubriken ” tillbakablickar, utsikter över samtiden, framtidsidéer”. Mötet hölls i Kungliga Gustav Adolfsakademiens lokaler i Uppsala och arrangerades av Akademien i samarbete med Svenskt visarkiv och Svenska kommittén av ICTM.

I inbjudan ombads talarna att: reflektera över åren som gått, blicka ut över samtidenoch blicka framåt. Programmet samlade arton talare från Sverige, Danmark och Finland samt en stor publik av forskare, doktorander och andra intresserade.

I diskussionerna behandlades inte minst det faktum att vare sig musiketnologi eller dansetnologi är egna universitetsdiscipliner – i dag befinner sig dessa ämnens forskare och studenter främst inom musikvetenskap och etnologi. I Sverige har musiketnologin haft ett tydligt centrum utanför universiteten hos Svenskt visarkiv och tidigare hos Musikmuseet (nuvarande Scenkonstmuseet). Att ämnet inte har status som egen universitetsdisciplin har både för- och nackdelar. En uppenbar fördel som flera nämnde är att man ”inte kan lägga ner något som inte finns”! En uppenbar nackdel är naturligtvis att rekryteringen av studenter försvåras. Det finns ju idag ingen tydlig kanal in för den som vill bli just musiketnolog. En fördel med att Svenskt visarkiv kommit att fungera som en samlingspunkt för den musiketnologiska verksamheten i Sverige är att det hela tiden funnits en gemensam kontaktyta gentemot de internationella organisationerna ICTM, ESEM (European Seminar in Ethnomusicology) m.fl. vilket medfört att Sverige genom åren haft en stark position internationellt.

De har gått trettio år sedan de viktiga impulserna i slutet av 1980-talet. Och mötet i Uppsala var på sätt och vis ett bevis på att musik- och dansetnologin etablerats på allvar i Norden sedan dess – bara det att mötet samlade ett femtiotal presentatörer och åhörare är i sig en viktig skillnad.

Seminariebidragen kommer att publiceras i Kungl. Gustav Adolfsakademiens skriftserie under 2017.

 

Dan Lundberg

Songs of Liberation, Rebellion and Resistance

Sånger har spelat en viktig roll i samband med frihetssträvande, motstånd, uppror, strejker m.m. och i olika folkrörelser över hela världen. Detta slags sånger är också föremål för studier ur flera olika aspekter.

En internationell konferens på temat Songs of liberation, rebellion and resistance hölls sista veckan i juni 2016 vid The Irish World Academy of Music and Dance i Limerick, Irland. Konferensen anordnades i samarbete med Kommission für Volksdichtung som årets internationella ballad-och sångkonferens. Ca 40 personer deltog från en rad europeiska länder, men också från Nordamerika, Sydafrika, Sydkorea och Japan. De olika föredragen tog upp ett brett spektrum av aspekter på sånger från nutid och bakåt i historien under rubriker som Nationalism and song, Creating worlds: Imagining the past and future och Struggle, catharsis, subversion.

Chapel Gate Singers

Chapel Gate Singers

Bakgrunden till konferensen tema är att under året 2016 uppmärksammas i Irland påskupproret 1916. Dessutom har hela decenniet 2012-2022 förklarats som ett ”Decade of Centenaries” som relaterar till viktiga händelser i irländsk 1900-talshistoria.

 

 

Konferensen omfattade flera musiktillställningar, bland annat en konsert i St Mary’s Cathedral med sånger från den irländska självständighetskampen och ett besök hos gruppen Chapel Gate Singers i Clare. Från Svenskt visarkiv deltog forskningsarkivarie Ingrid Åkesson med ett föredrag.

Populärmusikforskare till Svenskt visarkiv

Schiller

Melanie Schiller tar emot stipendiet.

I samband med Carl XVI Gustavs 70-årsdag delade de Kungliga akademierna den 29:e april ut ett antal särskilda stipendier för nydisputerade forskares vistelser vid svenska arkiv och museer. Kungliga Gustav Adolfs Akademien för svensk folkkultur valde att ge ett av två utlysta stipendier till Melanie Schiller, som kommer att tillbringa hösten 2016 vid Svenskt visarkiv för att bedriva forskning om populärmusik och nationalism. I sitt tal vid ceremonin sade Akademiens sekreterare Gunnar Ternhag så här:

 

”Det går att lyssna på populärmusik på många sätt. Den går att ta del av utan större uppmärksamhet, under träningspasset, i bilen, som bakgrund under matlagningen – bara för att nämna några exempel. Men många lyssnar också på populärmusik med stor uppmärksamhet, uppslukade av ord och toner som till och med kan betyda något viktigt för resten av livet. Hur man än tar del av populärmusik påverkar den oss, det är forskningen på det klara med. Med populärmusikens stora utbredning i vår tid, en musikalisk flod som vi alla omges av, innebär det att vi som forskare måste försöka förstå hur denna påverkan sker och hur den förändrar oss.

 

Melanie Schiller har antagit den utmaningen. Hon disputerade nyligen vid Amsterdams universitet. I sin doktorsavhandling undersöker hon hur tyskhet har uttryckts i efterkrigstidens tyska populärmusik, närmast hur populärmusiken bidragit till att under denna period omforma tysk identitet, ett brännande ämne, men också centralt för förståelsen av det Tyskland som omskapades efter andra världskrigets moraliska förödelse.

 

I den forskning som nu ligger framför Melanie Schiller och som hon kommer att utföra vid Svenskt visarkiv här i Stockholm med överbibliotekarie Dan Lundberg som mentor, vill hon undersöka hur svenskhet uttrycks i samtida svensk populärmusik. Hon vill göra det mot bakgrund av de förändringar som svenskt samhällsliv genomgår, där internationalisering kanske är den starkaste kraften. Mediernas globala räckvidd, ekonomisk integration och inte minst invandring leder paradoxalt nog till att det som uppfattas som svenskt både utmanas och stärks. Melanie Schiller vill alltså studera den processen, ett uppslag som Kungl. Gustav Adolfs Akademien för svensk folkkultur finner mycket lovvärt.”

 

Samtal med mångsidiga musikern Merit Hemmingson

Merit Hemmingson mottog juryns hederspris under Folk- & världsmusikgalan i Västerås. Foto: Peter Ahlbom

Merit Hemmingson mottar juryns hederspris under Folk- & världsmusikgalan i Västerås. Foto: Peter Ahlbom

I lördags fick vi träffa Merit Hemmingson, som förmedlade livfulla berättelser från sitt långa yrkesliv som musiker inom både jazz och folkmusik. På Svenskt visarkivs seminarium under Folk- och världsmusikgalan i Västerås, sökte vi spegla olika aspekter på det Merit Hemmingson har varit med om att skapa, som hennes inflytande under sjuttiotalet, då hon förde ut svensk folkmusik långt utanför sedvanliga folkmusikkretsar genom sitt svängiga hammondorgelspel. Dessutom hur hon ”återupptäckts” av yngre musiker på 2000-talet, vilket lett till många fruktbara samarbeten.

SVA-bild 5803

Merit Hemmingson (till höger) tillsammans med Visarkivets Sverker Hyltén-Cavallius och Viveka Hellström under seminariet på Folk- & världsmusikgalan. Foto: Anneli Ronström Klevebrant

Vi spelade även upp klipp från tidigt 1960-tal, där Merit Hemmingson i New York satte ihop en jazzgrupp med enbart svarta kvinnliga musiker som hon sedan turnerade med i Sverige – ett jobb som hon berättade nästan tog knäcken på henne och säkert bidrog till att hon därefter övergav jazzmusiken. Som tur var fortsatte hon ändå att spela och är fortfarande en mycket passionerad musiker som just klivit ut från skivstudion – för första gången med inriktning på egna kompositioner.

Kärleken till musiken var också det en överraskad och rörd Merit Hemmingson lyfte fram i sitt korta tacktal på kvällens galaföreställning, där hon fick juryns hederspris.

Musiketnologmöte i Paris

Musiketnologer från många av länderna i Europa samt Brasilien, Israel och USA möttes den 9–13 mars vid The 21st symposium of the ICTM Study Group on Historical Sources of Traditional Music – alltså en av arbetsgrupperna i den världsomspännande International Council for Traditional Music.

Deltagare i ICTM-symposiet. Foto: Chloe Lukasiewicz.

Deltagare i ICTM-symposiet. Foto: Chloe Lukasiewicz.

Symposiet hade två teman som delvis överlappade varandra: Evaluation of historical sound recordings och The study of history through oral and written sources on music.

Några papers och paneler handlade om bland annat tidigare gjorda fältinspelningar i Centralafrika och Mellanöstern, om inspelningar gjorda med krigsfångar i Tyskland under första världskriget, bland minoritetsbefolkningar i Georgien, Turkiet, Indien, Marocko och Sverige samt om problem kring privata samlingar av musikdokumentation.

Andra ämnen som behandlades var frågor kring hur historisk migration kan spåras genom musikaliska karakteristika, genus- och åldersaspekter på sånger och musicerande, en europeisk skildring inifrån Osmanska rikets musikkultur och israeliskt respektive syriskt identitetsskapande speglat i enskilda sånger. Flera deltagare visade också nya webbpresentationer och plattformar för tillgängliggörande av musiketnologiskt värdefulla inspelningar. Frågor kring etik, koloniala strukturer, över- och underordning, diasporagrupper och identiteter var centrala i diskussionerna liksom relationen mellan forskare/insamlare och de dokumenterade. Symposiet belyste såväl komplikationer som mångsidighet och musikens stora betydelse i olika samhällen i både tidigare och nutida musiketnologiskt arbete. Program och abstracts för symposiet finns här.

Symposiet ägde rum på Musée de l’Homme i centrala Paris. Inom detta museum ryms Le Centre national de la recherche scientifique, CNRS, som omfattar flera områden inom både natur- och samhällsvetenskap; här finns också ljudsamlingar och en avdelning för musiketnologi. Föreståndare för den senare är professor Susanne Fürniss, som också var lokal arrangör för symposiet. The ICTM Study Group on Historical Sources of Traditional Music leds av Susanne Ziegler, Berlin, och Ingrid Åkesson, Svenskt visarkiv/Musikverket.

Quaus de Lanla - dansmusik med vokaltrio.

Quaus de Lanla – dansmusik med vokaltrio. Foto: Ingrid Åkesson.

Förutom föredrag och diskussioner bjöds det på en så kallad Bal-conference med levande musik av trion Quaus de Lanla från Auvergne, som framför dansmusik med enbart sina röster. Symposiedeltagarna kunde här ta del i polkor och olika danser av kadriljtyp.

 

 

Simha Arom i samtal om dokumentärfilmen. Foto: Ingrid Åkesson.

Simha Arom i samtal om dokumentärfilmen. Foto: Ingrid Åkesson.

Ett annat uppskattat inslag var visningen av en helt ny dokumentärfilm om den framträdande franska musiketnologen Simha Arom, mentor för många av dem som nu är aktiva på fältet. Information om filmen på franska finns här. En engelskspråkig version kommer att distribueras.

 

Bergtagning och förtrollning åter på Visarkivet!

Sveriges Medeltida Ballader band 1 finns nu åter till försäljning från Svenskt visarkiv. Boken som utgavs första gången 1983 såldes slut i november 2014. Den har nu tryckts upp igen, denna gång i limbundet format. Boken kostar 200 kr liksom de övriga banden i verket. Det betyder att Svenskt visarkiv nu åter också säljer hela paketet med Sveriges Medeltida Ballader band 1–5 för 1 200 kr.

Sveriges medeltida ballader, band 1. Foto: Jonas André

Band 1 av de sammanlagt fem banden (i sju volymer) innehåller 36 naturmytiska visor, alltså visor som innehåller något slags övernaturligt inslag: trollrunor, förhäxningar och besvärjelser, varulvar, spåkvinnor och näcken är rikt representerade. Handling, motiv och tankevärld är i övrigt gemensamma med riddarvisor, legendvisor och övriga ballader. Melodier finns till många av de olika varianterna av balladerna. Ballader står både innehållsmässigt och musikaliskt på flera sätt nära andra folkmusikaliska uttryck även om de har utgivits och beforskats som en egen kategori.

Ur Ingrid Åkessons förord till nytrycket:

Balladerna som historiskt och levande fenomen omfattar både muntliga och skriftliga traditioner med rötter i medeltiden och med en lång historia av framförande, variation och tolkning. De svenska och övriga skandinaviska balladerna utgör i flera fall lokala och individuella pregnanta uttryck för en alleuropeisk tradition av sånger, narrativt universum, formelspråk, enskilda motiv och så vidare. Många element i balladernas föreställningsvärld återfinns i annan både muntlig och skriftlig diktning, och flera musikaliska karakteristika är gemensamma med andra delar av folklig musiktradition.

Forskarmöte tvärs genom sjungna ord

Konferensen Det sjungna ordet gick av stapeln 25–27 november på Linnéuniversitetet i Växjö. Här samlades forskare, pedagoger och sångare runt ett gemensamt intresse för mötet mellan text, musik och framförande, och för det sjungna ordet som forskningsfält. Svenskt visarkiv var initiativtagare och tillsammans med Linnéuniversitetet arrangör till denna tvärvetenskapliga konferens, där även Musik i Syd och Nordiska forskarnätverket för vokal folkmusik ingick som samarbetspartners. Även deltagare från våra nordiska grannländer var på plats. Det blev ett givande möte mellan olika forskningsdiscipliner, vilket inte minst avspeglades i de livfulla diskussionerna mellan föredragen. Programmet kan laddas ner här.

Hanne Juul, föreståndare för Nordiska Visskolan i Kungälv, presenterade pedagogiska perspektiv på att sjunga text. Foto: Kajsa Dahlström.

Hanne Juul, föreståndare för Nordiska Visskolan i Kungälv, presenterade pedagogiska perspektiv på att sjunga text. Foto: Kajsa Dahlström.

Frågor kring mötet mellan text och musik blev belysta genom de 24 konferensbidragen, där begrepp som ”sångbarhet” och texters betydelse i framförandet diskuterades utifrån erfarenheter från olika musikaliska genrer. Även åhörarna deltog flitigt i samtalet. Det var märkbart hur olika forskningsområden hakade i varandra: den som studerar balladsångare kan till exempel låna begrepp från översättningsforskningen, klangliga aspekter på ord och ton i förening återfinns så väl inom rock och jazz som i visa och folksång.

Att sätta den musiksatta texten i ett historiskt perspektiv blev också ett återkommande tema. Text i förvandlingar, skapande processer och skiftande sångideal satte ord och ton i rörelse. Konstnärliga forskare och pedagoger gav även praxisnära bidrag, där kroppsliga erfarenheter av ljudande ord likaväl som dans vidgade perspektiven.

Behovet av fortsatta möten kring det mångfacetterade ämnet var uppenbart och det finns redan planer på en ny konferens om två år. Arrangörskapet lämnas då över till andra, men temat blir detsamma: Det sjungna ordet. Detta hoppas vi på!

I konferensens slutpanel diskuterade Sven Kristersson, Lene Halskov Hansen och Johan Franzon det sjungna ordet som tvärvetenskapligt forskningsfält. Foto: Kajsa Dahlström.

I konferensens slutpanel diskuterade Sven Kristersson, Lene Halskov Hansen och Johan Franzon det sjungna ordet som tvärvetenskapligt forskningsfält. Foto: Kajsa Dahlström.

Föredragen från 2015 års konferens kommer att publiceras som artiklar i den konferensrapport som blir tillgänglig på Musikverkets webb under våren 2016.

//Viveka Hellström

Ett liv i folkmusikens tjänst bevaras i Svenskt visarkiv

När Gertrud Sundvik från Falun gick ur tiden 2010 vid en ålder av 90 år, var det efter ett liv i folkmusikens tjänst. I dag bevaras hennes personarkiv i Svenskt visarkiv, där hennes livsgärning som folkmusikalisk folkbildare lever vidare.

Gertrud Sundvik

Gertrud Sundvik, 2010. Foto: Gunnar Turesson

Den svenska folkmusiken har till stora delar bevarats, utvecklats och levt vidare tack vare enskilda eldsjälars enträgna och ofta ideella arbete med att teckna ner, spela in och på andra sätt dokumentera äldre folkmusikutövares låt- och visrepertoar. Vi ser då kanske framför oss allvarstyngda män i Nils Andersson anda, mannen bakom Folkmusikkommissionen och det stora standardverket Svenska låtar. Eller så går tankarna till Matts Arnberg, som initierade Sveriges Radios omfattande inspelningsverksamhet av folkmusik under 1950- och 60-talen. För att inte tala om arkivinstitutioner som Svenskt visarkiv, vars personal som med statligt myndighetsuppdrag i ryggen och bandspelare i bagaget finkammat landet på utövande folkmusiker.

Men hur många ser framför sig en hemmafru från Dalarna som i nära sextio års tid ägnat sig åt ett enträget bildningsarbete i folkmusikens tjänst?

Bevarare, folkbildare och inspiratör

Gertrud Sundvik hörde redan under barndomsåren lokala spelmän och deras låtar. I slutet av 1940-talet återupptäckte hon folkmusiken, och med det väcktes också drivkraften att samla in och bevara musiken. Hon började tidigt besöka och spela in traditionsbärare. Till att börja med i trakterna runt Växjö, dit hon och maken Alvar flyttade på 1950-talet. Senare fortsatte inspelningsverksamheten såväl i hemlandskapet Dalarna som under resor i övriga nordiska länder.

Men hon nöjde sig inte med att enbart spela in folkmusiker i dokumentationssyfte. Minst lika viktigt var att föra ut musiken till den breda allmänheten. Gertrud Sundvik presenterade traditionsbärare inför levande publik, som en artist i sin egen rätt och inte bara som en historisk relik att bevara i arkiven. Inte minst bidrog hon till att lyfta fram den vokala folkmusiktraditionen, bland annat genom att anordna viskurser och producera LP-skivan Mig lyster till att sjunga – Visor i Dalarna.

Hon ägnade sig också åt en omfattande föreläsnings- och undervisningsverksamhet, som gärna kombinerades med musikframträdanden av folkmusiker. Eller så med de egna inspelningarna som klingande illustrationer. Hennes kunskap och engagemang kring folkmusiken kom även landets radiolyssnare till del. Hon var flitigt förekommande som såväl programledare som gäst i olika radioprogram. Sommaren 1978 var hon exempelvis en av P1:s sommarvärdar.

I personarkivet

Det är svårt att inte imponeras över Gertrud Sundviks livsgärning när man går igenom hennes efterlämnade personarkiv. För att nämna något av det mest iögonfallande så finns här närmare tvåhundra bevarade föredragsmanus från folkhögskolekurser, studiecirklar och föreläsningsturnéer. 1969 talade hon vid en ”Morgonsamling kring folkmusik” på Hälsinggårdsskolan i Falun. I oktober 1972 talade hon om ”Vinterhalvårets musik” på biblioteken i Svärdsjö och Falun, och i januari 1980 talade hon på temat ”Kvinnor sjunger” vid Skinnskattebergs folkhögskola. För att bara ge några exempel på de många föredragsmanus som finns bevarade. Och då är inte de bevarade manuskripten till tidningsartiklar och radioprogram medräknade!

Föredragsmanus ur Gertrud Sundviks personarkiv.

Föredragsmanus ur Gertrud Sundviks personarkiv. Foto: Wictor Johansson

Arkivet rymmer också närmare 300 ljudband med såväl traditionsinspelningar som inspelade föredrag och konserter, liksom band med ljudillustrationer som Gertrud Sundvik sammanställde till sina många föredrag. Dagboksanteckningar från inspelningsresor och besök hos traditionsbärare ger ytterligare kontext åt inspelningsverksamheten. Bevarad korrespondens från slutet av 1950-talet och framåt vittnar om ett omfattande meningsutbyte med musiker, forskare och andra likasinnade.

Det stora insamlingsprojektet

Gertrud Sundviks omfattande livsgärning säger något om att det stora projektet med att systematiskt dokumentera och bevara den svenska folkmusiken, som påbörjades redan under 1800-talet, inte bara varit en angelägenhet för musikforskare vid universiteten, eller för institutioner som Svenskt visarkiv, Sveriges Radio och Folkmusikkommissionen. Många är de eldsjälar som på lokal nivå inspirerats att följa i ”storheternas” spår. Men Gertrud Sundvik gjorde mer än så. Hon förmedlade själv kontakter med traditionsbärare till både Sveriges Radio och Svenskt visarkiv, och gjorde inspelningar på uppdrag av Dalarnas museum. Hon var delaktig och verksam i en viktig epok i den svenska folkmusikens historia, som paradoxalt nog inom sig rymmer två olikartade sidor. 1950- och 60-talens räddningsaktioner för att dokumentera vad som uppfattades som en skara utdöende traditionsbärare, och den nytändning och föryngring som sedan följde under 1970-talet folkmusikvåg.

Livsgärningen lever vidare

Gertrud Sundviks arkiv donerades till Svenskt visarkiv av hennes efterlevande efter bortgången 2010, där det nu har finns fritt tillgängligt för allmänheten. Se mer om arkivets innehåll i arkivförteckningen.

Materialet förmedlades till Svenskt visarkiv genom Gunnar Turessons i Bjursås försorg. I samband med det tecknade han även ett personporträtt av Gertrud Sundvik i Svenskt visarkivs tidskrift Noterat nr 20, 2010. Läs artikeln här.

Making a Difference: Music, Dance and the Individual

Hur påverkar individer sin omgivning? Hur ser deras relationer till omgivande samhällen ut? Vilka är deras specifika roller i skapandet av musik och dans? Detta är några av de frågor som stod i fokus vid en internationell konferens för musik- och dansetnologer i Limerick, Irland, 16-20 september 2015.

Konferensen anordnades av the European Seminar in Ethnomusicology, ESEM  och ägde rum på The Irish World Academy of Music and Dance, University of Limerick. Programmet kan laddas ner här.

Lärare och studenter vid kurser i irländsk musik och dans vid the Irish World Academy stod för konferensens musikinslag. Foto: Ingrid Åkesson

Lärare och studenter vid kurser i irländsk musik och dans vid the Irish World Academy stod för konferensens musikinslag. Foto: Ingrid Åkesson

Från Sverige deltog fyra delegater med föredrag. Dansetnologen Mats Nilsson talade om Arkivet för folklig dans (nu i Svenskt visarkiv) och dess skapare Henry Sjöberg; musiketnologen Jill Johnsons paper handlade om ett par individuella aktörer och igångsättare i svenskt musikliv, Izzy Young och Steve Roney. Musikverkets Dan Lundberg talade om individuell kontra kollektiv identitet i musikskapande med bland andra den turkiska jazzmusikern Maffy Falay som exempel, och Ingrid Åkesson, Musikverket/Svenskt visarkiv om hur vi kan studera kreativitet i traditionell musik via individuella utövare i arkivmaterial och nutid.

Musiketnologi är ett litet område i Sverige, men internationellt är det en betydande disciplin och omfattar ett stort antal forskare och studenter. För första gången anordnades samma vecka och på samma plats en gemensam konferens för den världsomspännande organisationen International Council of Traditional Music, ICTM  och den nordamerikanska Society for Ethnomusicology, SEM. Temat för den konferensen var Transforming Ethnomusicological Praxis through Activism and Community Engagement . De två konferenserna överlappade varandra med en dag, så att deltagare kunde besöka varandras föredragssessioner. Initiativet till detta möte mellan de tre stora sammanslutningarna av musik- och dansetnologer kom från de respektive presidenterna Salwa El-Shawan Castelo-Branco (ICTM), Beverly Diamond (SEM) och Britta Sweers (ESEM).

Mosaik med motiv ur keltisk mytologi, Irish World Academy. Foto: Ingrid Åkesson.

Mosaik med motiv ur keltisk mytologi, Irish World Academy. Foto: Ingrid Åkesson.