Making a Difference: Music, Dance and the Individual

Hur påverkar individer sin omgivning? Hur ser deras relationer till omgivande samhällen ut? Vilka är deras specifika roller i skapandet av musik och dans? Detta är några av de frågor som stod i fokus vid en internationell konferens för musik- och dansetnologer i Limerick, Irland, 16-20 september 2015.

Konferensen anordnades av the European Seminar in Ethnomusicology, ESEM  och ägde rum på The Irish World Academy of Music and Dance, University of Limerick. Programmet kan laddas ner här.

Lärare och studenter vid kurser i irländsk musik och dans vid the Irish World Academy stod för konferensens musikinslag. Foto: Ingrid Åkesson

Lärare och studenter vid kurser i irländsk musik och dans vid the Irish World Academy stod för konferensens musikinslag. Foto: Ingrid Åkesson

Från Sverige deltog fyra delegater med föredrag. Dansetnologen Mats Nilsson talade om Arkivet för folklig dans (nu i Svenskt visarkiv) och dess skapare Henry Sjöberg; musiketnologen Jill Johnsons paper handlade om ett par individuella aktörer och igångsättare i svenskt musikliv, Izzy Young och Steve Roney. Musikverkets Dan Lundberg talade om individuell kontra kollektiv identitet i musikskapande med bland andra den turkiska jazzmusikern Maffy Falay som exempel, och Ingrid Åkesson, Musikverket/Svenskt visarkiv om hur vi kan studera kreativitet i traditionell musik via individuella utövare i arkivmaterial och nutid.

Musiketnologi är ett litet område i Sverige, men internationellt är det en betydande disciplin och omfattar ett stort antal forskare och studenter. För första gången anordnades samma vecka och på samma plats en gemensam konferens för den världsomspännande organisationen International Council of Traditional Music, ICTM  och den nordamerikanska Society for Ethnomusicology, SEM. Temat för den konferensen var Transforming Ethnomusicological Praxis through Activism and Community Engagement . De två konferenserna överlappade varandra med en dag, så att deltagare kunde besöka varandras föredragssessioner. Initiativet till detta möte mellan de tre stora sammanslutningarna av musik- och dansetnologer kom från de respektive presidenterna Salwa El-Shawan Castelo-Branco (ICTM), Beverly Diamond (SEM) och Britta Sweers (ESEM).

Mosaik med motiv ur keltisk mytologi, Irish World Academy. Foto: Ingrid Åkesson.

Mosaik med motiv ur keltisk mytologi, Irish World Academy. Foto: Ingrid Åkesson.

Intervju med en banjolegendar

När Tom Paley och hans dåvarande fru Claudia kom till Sverige från New York 1963 hamnade de mitt i den svenska visvågen. Tom som var en skicklig banjospelare, gitarrist och sångare blev snabbt en eftertraktad medmusiker bland de svenska vissångarna. Han spelade och umgicks i kretsarna av bland annat Cornelis Vreeswijk och Fred Åkerström. Hans drivna banjospel kan bland annat höras på Jailbirds Singers ”Tjyvballader och barnatro” från 1964.

Den 13 september träffade Visarkivets Dan Lundberg Tom i London, där han bor i dag, för en längre intervju om hans musikerbana och om relationen till svensk folkmusik och visa.

Tom Paley

Tom Paley spelar vid en session på puben Shakespear’s Head i London den 13 september 2015. Foto: Dan Lundberg

Toms karriär satte fart på 50-talet i New York där han spelade med musiker som Woody Guthrie och Pete Seeger. Han var med och startade New Lost City Ramblers tillsammans med John Cohen och Mike Seeger i slutet av 1950-talet. När han flyttade till Sverige var det delvis av politiska orsaker berättar han – inte minst för att Sverige aktivt tog ställning mot Vietnamkriget. I Sverige bodde han fram till 1966 då han bosatte sig i London, där han fortfarande bor.

Nuförtiden spelar han mycket med sin son Ben Paley. Tom Paley är fortfarande vid 87 års ålder en aktiv musiker i Londons folkmusikkretsar. Under tiden i Sverige fick han smak för svensk folkmusik och har besökt spelkompisar i Sverige regelbundet fram till för några år sedan när han började trappa ner på resandet.

Segelfartyg och visor från sjön

Lördagen den 29 augusti anordnade Svenskt visarkiv och Sjöhistoriska museet en gemensam festival på Galärvarvet i Stockholm. Kajen bakom Vasamuseet var fylld av segelfartyg och den som ville var välkommen att gå ombord på de vackra skutorna. På Isbrytaren Sankt Erik fanns en scen där man kunde lyssna på shantys, sjömansvisor, emigrantvisor och andra visor med anknytning till resande över vatten, havet och sjöfarten.

Vid Galärvarvet bakom Vasamuseet hade det samlats segelfartyg som kom seglande från olika håll. Foto: Kajsa Dahlström.

Vid Galärvarvet bakom Vasamuseet hade det samlats segelfartyg som kom seglande från olika håll. Foto: Kajsa Dahlström.

Först ut bland artisterna var Fred Lane som tog med publiken på en tidsresa till det hårda arbetet ombord på segelfartygen. På skeppen höll man takten i arbetet med hjälp av sånger, och i sitt framförande agerade Fred shantyman, den som sjöng före i sångerna. Publiken fick – som sjömännen gjorde förr – fylla i svaren. På de stora haven var språket engelska, vilket också återspeglades i programmets sånger som till stor del var just engelska. Men såväl svenska som sicilianska sånger framfördes också.

I Visarkivets samlingar finns många handskrivna visböcker efter sjömän som har samlat, bytt och skrivit ned visor i böcker de haft med sig på färden. Här kan man finna många olika typer av visor: dels rena sjömansvisor, dels helt andra slags visor som de lärt av varandra och på de platser de besökt. Gruppen Irmelin har på ett liknande sätt gett sig ut på Nordsjön på en musikalisk seglats och samlat in visor. I sitt framträdande på Galärvarvet framförde de visor från olika områden runt omkring Nordsjöns kust. Publiken fick ta del av rena sjömanvisor liksom visor från bland annat Shetlandsöarna, Färöarna, Bohuslän, Norge och England, allt framfört i trestämmiga arrangemang.

Maria Misgeld sjöng Emigrantvisor  till eget ackompanjemang på autoharp. Foto: Johan Sturk.

Maria Misgeld sjöng emigrantvisor
till eget ackompanjemang på autoharp. Foto: Johan Sturk.

Maria Misgeld och Dag Westling framförde sitt program Thousands are sailing. Genom musiken berättade de om emigranterna som for från Sverige, ut över vattnet, den långa vägen till Amerika. Programmet omfattade många sorgliga avskedsvisor men också visor som berättade om hopp och om drömmen om ett bättre liv.

Maria Misgeld framförde även en nyskiven sång om alla de som flyr över Medelhavet, och knöt på så sätt ihop vår egen historia med dagens migration. Denna parallell var även något som Fred Lane tog upp i sitt program, vilket också gjorde konserten högst aktuell.

 

 

 

Den sista gruppen i festivalen var Tree´s a chord. Denna grupp studenter från KMH hade gjort en djupdykning i shantyn och funderat över hur det kunde låta på de stora skeppen när man sjöng tillsammans. De lät musiken ha sitt eget liv, där både stämmor, melodi och text kunde förändras utifrån stundens ingivelse, dock inneslutet i Shantyns fasta form. Även här kunde publiken vara med i svaren och sjunga.

//Kajsa Dahlström

Tree´s a chord sjöng Shantys i tre stämmor. Foto: Johan Sturk.

Tree´s a chord sjöng shantys i tre stämmor. Foto: Johan Sturk.

Visarkivet anordnade mästerspelmanskonsert

I lördags anordnade Svenskt visarkiv sin årligt återkommande ”Mästerspelmanskonsert”, som i år ägde rum i Jakobs kyrka i Stockholm. Medverkade gjorde Ulrika Bodén, Anders Norudde, Magnus Gustafsson samt Eva Blomquist-Bjärnborg. De två sistnämnda tilldelades tidigare i år Zornmärket i guld, en utmärkelse som ges till särskilt framstående traditionsbärare.

 

Mästerspelmanskonserten var en del av den spelmansstämma som samtidigt arrangerades i Kungsträdgården.

Mästerspelmanskonsert i Jakobs kyrka.

Mästerspelmanskonsert i Jakobs kyrka. Foto: Torbjörn Ivarsson

De medverkande; Anders Norudde, Ulrika Bodén, Eva Blomquist-Bjärnborg samt Magnus Gustafsson

De medverkande (fr v); Anders Norudde, Ulrika Bodén, Eva Blomquist-Bjärnborg samt Magnus Gustafsson. Foto: Torbjörn Ivarsson

 

 

Samspel och förhandling – tema för konferens

Den 18–21 augusti gick den 33:e Nordiska Etnologi- och Folkloristikkonferensen av stapeln vid Universitetet i Köpenhamn. Konferenserna äger rum vart tredje år och värdskapet turnerar mellan de nordiska länderna. 2012 hölls konferensen i Bergen, 2018 blir det Uppsala. I konferenserna deltar forskare i etnologi och folkloristik, och också många verksamma vid arkiv och museer med bakgrund i dessa discipliner. För alla med denna ämnesgrund (i Sverige innefattar etnologi också folkloristik, medan det till exempel i Finland är skilda ämnen) är detta den enda gemensamma mötesplatsen, ett viktigt forum för att hålla sig uppdaterad med aktuella diskussioner och pågående forskning, men också för att knyta nätverk och umgås.

Årets tema var, som brukligt, bredast tänkbara: ”CO-” (som i Copenhagen) – med associationer till allt från cooperation till contestation, från samarbete till förhandling. Med fem plenarföreläsningar, 22 paneler och fyra workshops fördelade på nio parallella sessioner från nio på morgonen till sex på kvällen är det ett digert schema och inte alltid lätt att navigera. Läs mer om programmet här. Själv deltog jag i panelen Co-existence om samspel mellan människa och djur/natur, med ett paper som diskuterade hur naturhistoriska museers gestaltningar av död och massutdöende visar på känslosamma och existentiella sidor hos museerna som ofta glöms bort till förmån för deras rationella och vetenskapsförmedlande roll.

I panelen Collectors and Collections diskuterade Anna Johansson, etnolog vid Umeå Universitet, ett pågående forskningsprojekt om musiktjänsten Spotify och algoritmiska publiker – med frågor om bland annat vilka normer som möter användaren i särskilt komponerade spellistor för olika sociala tillfällen, för rekreation och återhämtning.

I en annan panel, The Production of Knowledge at Tradition Archives, diskuterade Audun Kjus vid Norsk Etnologisk Gransking folkminnesarkivens digitalisering, och två andra spännande papers handlade om samspelet mellan så kallade ortsmeddelare och insamlare vid arkiv och universitet och om folktrons plats i insamlingar under Sovjettidens Estland (Marleen Metslaid respektive Ave Gorsic, båda Estniska Folklorearkivet, Tartu). Barbro Klein, professor emerita (Stockholm och Uppsala) agerade kommentator och betonade att kunskapsproduktion bygger på kritisk reflektion kring metoder och samlingars tillkomst inifrån arkiven, en kritik som hon menade ofta saknas.

Panelen Challenging Museum Authority? visade med exempel från Norge, Danmark och Sverige, och inte minst de diskussioner som följde, att museers roll, ansvar och representationer fortfarande är väldigt laddade frågor både på museerna och inom akademin. Diskussionerna handlade å ena sidan om hur museerna ska bli mindre auktoritativa och väcka frågor snarare än entydiga svar, å andra sidan om museerna har ett ansvar att spegla samhället i dess mångfald.

Gutenbergparentesen

Valdimar Hafsteins bild av Gutenbergparentesen. Foto: Sverker Hyltén-Cavallius

Den huvudtalare som väckte mest tankar hos mig var isländske folkloristen Valdimar Hafstein som talade under rubriken: Authors, Editors, Folk: Copyright and Creative Agency from a Folklorist’s Perspective. Med en tillbakablick mot ”Gutenbergparentesen” – en period på sisådär 500 år då förmedlingen av idéer, berättelser och musik dominerades av tryckta medier och därmed sammanhängande idéer om intellektuell upphovs- och äganderätt – utgick Hafstein från exemplet med folkvisan ”Vísur Vatnsenda Rósu”. Med visans förflyttningar – från sjungen och nedtecknad folklig melodi till omhuldat körverk till poplåt (Björk) till speldosor till upphovsrättstvister (och noter där ”traditionell visa” plockats bort), kunde Hafstein diskutera den komplexa frågan om upphovspersoner, upphovskollektiv och upphovsrätt, i samspelet mellan skriftlig och muntlig kultur. Med dessa samspel och förhandlingar i bakhuvudet kan vi närma oss både arkivets samlingar och dess roll i samtiden.

Ny medarbetare med inriktning mot populärmusik

Sverker Hyltén-Cavallius. Foto: Hjalmar Hyltén-Cavallius.

Sverker Hyltén-Cavallius. Foto: Hjalmar Hyltén-Cavallius.

Denna vecka tillträder Visarkivets nya medarbetare Sverker Hyltén-Cavallius sin tjänst som forskningsarkivarie med inriktning mot 1900-talets populärmusik. Han är docent i etnologi och har tidigare varit anställd som lektor och forskare vid Stockholms universitet och Göteborgs universitet.

Som forskare har Hyltén-Cavallius främst ägnat sig åt frågor kring musik, generation och historieproduktion. I avhandlingen Minnets spelrum (2006) undersöks vilka slags pensionärskap som formas i olika musiksammanhang, och i den nyligen utgivna Retrologier (2014) studeras hur förflutenheter formas och förhandlas i nätverk kring rockmusik från 1970-talet.

På Visarkivet kommer Hyltén-Cavallius att arbeta med material och projekt rörande populärmusik, svara på förfrågningar och ansvara för referensbiblioteket.
En välkommen kompetens har härmed klivit ombord!

 

Nya forskningsprojekt i musiketnologi

Den inre och yttre sångrösten, skapandeprocesser i rap, Scenkonstmuseets historia och kulturpolitikens regionalisering. Dessa ämnen är vad några av den yngre generationen svenska musiketnologer forskar kring. Projekten presenterades vid ett seminarium på Svenskt visarkiv/Musikverket den 16 juni 2015.

Musiketnologi, ett område där olika relationer mellan musik-människa-samhälle står i centrum, är ett stort fält internationellt, men i Sverige kan ämnet studeras endast som deldisciplin vid enstaka universitetsinstitutioner, eller utomlands. Musiketnologin utgör också en viktig bas för arbetet vid Svenskt visarkiv, som sedan många år omfattar forskning såväl som insamling, tillgängliggörande och service till forskare och allmänhet. Därför bjöd Svenska kommittén av ICTM (International Council for Traditional Music, den största internationella sammanslutningen inom området musiketnologi) i samarbete med Svenskt visarkiv in till ett halvdagsseminarium tisdagen den 16 juni, där fyra nu aktiva doktorander vid olika institutioner fick möjlighet att presentera sina avhandlingsprojekt och diskutera med några seniora forskare. De olika projekten har på olika sätt en anknytning till det musiketnologiska fältet.

 

Doktoranderna Andrea Dankic och Madeleine Modin.

Doktoranderna Andrea Dankic och Madeleine Modin. Foto: Ingrid Åkesson.

Kristin Borgehed vid The Elphinstone Institute, University of Aberdeen, Skottland presenterade sitt projekt Tuning the Human Voice: An Empirical Exploration of Tonality in Northern Traditional Singing. Det handlar bland annat om klangen i röstens olika rum, inuti sångarens huvud och utanför, för lyssnarna. Undersökningen sker dels genom förkroppsligad sångupplevelse, dels etnografiska metoder och dels mätmetoder som spektrogram. Andrea Dankic vid Institutionen för etnologi, Stockholms universitet arbetar med projektet Att göra hiphop. Musikskapande processer som praktik och position, där hon vill undersöka hur praktik, kreativitet och sociala positioner samspelar. Daniel Fredriksson vid Institutionen för kultur- och medievetenskaper, Umeå universitet, presenterade sitt arbete kring Musiklandskap – musik, plats och kulturpolitikens regionalisering. Syftet är att utforska hur diskurser kopplade till musik, politisk och administrativ styrning samt plats länkas samman genom att studera kulturpolitikens regionalisering i Dalarnas län. Madeleine Modin vid Institutionen för musikvetenskap, Stockholms universitet forskar kring revitaliseringen av äldre musik representerad av den mångåriga konsertverksamheten vid den institution som nu har namnet Scenkonstmuseet: Musikaliska instrumentationer. Samlande, folkbildning och revitalisering på Musikhistoriska museet 1899-1973.

Som inbjudna diskussionspartners deltog också docent Lars Kaijser, Stockholms universitet, docent Karin L Eriksson, Linnéuniversitetet, docent och arkiv- och bibliotekschef Dan Lundberg, Musikverket/Åbo akademi och fil dr Ingrid Åkesson, Musikverket/Svenskt visarkiv. Dessutom deltog andra medlemmar av Svenska kommittén av ICTM, varav några nuvarande och tidigare kolleger från några av Musikverkets institutioner. Initiativtagare till seminariet var Ingrid Åkesson, som är ordförande i Svenska kommittén för ICTM.

Paketpris på Svenska låtar!

Folkmusiksamlingen Svenska Låtar utgör med sina 24 volymer det stora standardverket inom svensk folkmusik. Geografiskt omfattar utgåvorna så gott som samtliga svenska landskap och innehåller tusentals folkmusiklåtar, i första hand instrumentala. Svenska Låtar är resultatet av ett omfattande insamlingsarbete i det som hette Folkmusikkommissionens regi. De 24 notutgåvorna gavs för första gången ut i tryck mellan åren 1922 och 1940, och är än idag en viktig inspirations- och kunskapskälla för nya generationer folkmusiker.

Svenska låtar. Foto: Jonas André

Svenska låtar. Foto: Jonas André

Sedan ett antal år föreligger hela Svenska Låtar i nytryck av Svenskt visarkiv. Nu erbjuder Visarkivet ett förmånligt paketpris om endast 2500 kronor för den som vill ha hela samlingen i sin ägo. Böckerna kan köpas över disk i vår expedition eller beställas via mejl (porto tillkommer vid postorder): visarkivet@musikverket.se. Glöm inte att uppge namn och adress.

Folkmusikkommissionens dokumentationsarbete av svensk folkmusik är dock ännu mera omfattande än det material som publicerades i den tryckta utgåvan av Svenska Låtar. Folkmusikkommissionens arkiv finns i sin helhet publicerat online på Visarkivets webbplats. Här går det att förkovra sig ytterligare i notuppteckningar av folkmusik från hela Sverige.

O’tôrgs-Kaisa intervjuad inför återutgivningen av Unga spelmän från Hälsingland

LP:n Unga spelmän från Hälsingland var den sista i Svenskt visarkivs och Caprice Records serie Unga svenska spelmän och gavs ut 1982. De flesta musikerna som spelades in på de fem skivorna i serien är i dag etablerade i folkmusiksverige och utgör förebilder för dagens spelmän. En av de mest intressanta musikerna på skivan från Hälsingland är O’tôrgs-Kaisa Abrahamsson. Kaisa var 23 år när skivan gavs ut. På skivan spelar hon tre traditionella hälsingelåtar tillsammans med sin spelkompis Marika Andersson – Polska efter Pusten i Rogsta, Gånglåt efter Malångs August i Jättendal och Glada Nisses vals  av Helge Nilsson.

Unga svenska spelmän var ett inspelningsprojekt som initierades av Visarkivet på 70-talet – resultatet blev en serie med 5 LP-skivor som gavs ut av Caprice Records. Man ville spegla det nya som hände i folkmusiksverige. Det mesta som samlats in och getts ut tidigare var ju enligt receptet ju äldre desto bättre. Nu tänkte man sig att fånga upp den nya generationen folkmusiker som hittat till folkmusiken under 70-talets folkmusikvåg.

O'tôrgs-Kaisa Abrahamsson. Foto: Dan Lundberg

O’tôrgs-Kaisa Abrahamsson. Foto: Dan Lundberg

Caprice Records genomför just nu en satsning på digitala utgåvor ur den tidigare produktionen och näst i tur är serien Unga svenska spelmän. I samband med detta passar Visarkivet på att intervjua ett antal av musikerna som var med på inspelningarna.

I intervjun som gjordes den 25 mars 2015 talar Kaisa och Dan Lundberg om hennes karriär och om inspelningen av Unga svenska spelmän.

Den komplicerade relationen mellan gammeldans och folkmusik

Seminarium på Folk- och världsmusikgalan

Visarkivets seminarium om gammeldans och folkmusik lockade många intresserade deltagare. Foto: Dan Lundberg.

Svenskt visarkiv anordnade seminarium på Folk- och världsmusikgalan

I helgen som gick avslutades årets upplaga av Folk- och världsmusikgalan med galakonsert inför en fullsatt Berwaldhall i Stockholm. Förutom artistframträdanden av bland andra Sallyswag, Stefan Sundström och Gässbikôllor så delades prestigefyllda priser ut till artister och andra aktörer inom folk- och världsmusikfältet.

Lördagens galakonsert föregicks av en hel veckas kringarrangemang med konserter, kurser och seminarier. Även Svenskt visarkiv deltog i programmet. Lördagen den 14 mars arrangerades ett seminarium med rubriken ”Folkmusik och gammeldans – en komplicerad relation”. Visarkivets Dan Lundberg och Wictor Johansson diskuterade tillsammans med dragspelaren Tulliki Bartosik och dansetnologen Mats Nilsson olika aspekter på relationen mellan folkmusik och gammeldans.

Frågeställningarna var många – till exempel vad som har exkluderats från definitionen av folkmusik och hur dragspelare har förhållit sig till folkmusiken. Frågor utan självklara svar, men som stimulerade till diskussion där även deltagarna i den månghövdade publiken deltog med liv och lust. Dessvärre gick tiden allt för fort. Diskussionen hade utan tvekan kunnat fortsätta ännu en bra stund, så det finns all anledning att återkomma i ämnet.