Klädkod: Spelman

En av fröjderna med att arbeta på ett arkiv är enkelheten i att snabbt få överblick över något man funderar på genom den direkta tillgången till den interna databasen med dess stora jämförelsematerial. Uppgifterna i Visarkivets databas är förstås ämnade även för de intresserade utanför arkivet, men långt ifrån allt finns publicerat på vår hemsida. För nöjes skull ville jag testa vad ett strövtåg i databasen kunde ge och bestämde jag mig för att ställa en fråga och se om jag kunde göra en högst ovetenskaplig, men snabb första inventering genom några knapptryck.

Redan den första frågan som av någon outgrundlig anledning seglade upp i mitt huvud gav frukt: hur har spelmän varit klädda när de har låtit sig fotograferas genom tiderna? Jag sökte i deldatabasen fotografier (vilken innehåller bilder i Svenskt visarkivs samlingar) med sökordet spelman och fick på så sätt tillgång till fotografier föreställande enskilda spelmän, liksom gruppfoton av spelmän i spelmansförbund, vid spelmanstävlingar och vid spelmansstämmor, närmare bestämt 1290 bilder. Jag bestämde mig direkt för att bara jämföra männens klädsel, även om de betydligt färre spelkvinnorna hade gått mycket snabbare. Syftet var att använda ett stort jämförelsematerial. Kvinnors klädsel fångar vanligtvis större intresse i många sammanhang, men för min del var jag mer nyfiken på spelmännens klädsel.

Efter en snabb genomskrollning (tja, jag kanske inte har tittat på precis alla 1290 bilderna som kom upp och så vidare värst snabbt gick det då inte), kunde jag först och främst konstatera den givna skillnaden mellan olika moden under olika tider. En annan faktor som visar skillnader i klädsel är den gällande fotosituationen; vid scenframträdanden, till dans, i en fotoateljé, vid jam och repetitioner eller när någon kommit hem till spelmannen för att dokumentera honom. Den givna frågan huruvida spelmännen burit folkdräkt eller inte kunde också lätt iakttas. Jag tog mig an det hela i kronologisk ordning och insåg ganska sent att en odyssé över hela bildmaterialet skulle bli ett större projekt än vad tiden gav. De tidiga fotona från spelmansrörelsens begynnelse räckte bra. Jag insåg däremot ganska snabbt hur bristfälliga mina kunskaper i mode och klädterminologi är, men anar att det bor en slumrande – om än något hemsnickrad – modehistoriker inom mig. Många frågeställningar väcktes, men låt mig visa några exempel utifrån det ovan nämnda:

Malis Anders Andersson 1844-1871, Kyrkbyn, Svärdsjö, Dalarna. Trol. 1860-talet. Fotograf: okänd.

Det här fotot är gissningsvis redan taget någon gång på 1860-talet föreställande den unge spelmannen Malis Anders Andersson (1844—1871) från Svärdsjö i Dalarna som avled blott 27 år gammal. Han bär på fotot en halvlång typisk 1800-talsjacka/rock, enkelknäppt väst, fluga och den obligatoriska klockkedjan. Skjortkragen är mellanhög och byxorna har några slags revärer. Här är det fråga om en fotoateljésituation, så hur Malis Anders var klädd när han spelade till dans eller i ceremoniella sammanhang vet vi inte. När man skulle fotograferas på 1860-talet satte man nog på sig det finaste man hade, vilket väl var samma klädsel man bar vid ceremoniella sammanhang och högtider som bröllop då spelmansmusiken var ett viktigt inslag.

Hins Anders Ersson i början av sekelskiftet. Fotograf: okänd

Nästa foto är taget någon gång runt sekelskiftet, ungefär tre-fyra decennier senare, men den på bilden åldrade spelmannen föddes redan 1829. Här är det troligtvis fråga om en situation då folkmusikinsamlaren Nils Andersson kommit hem till Frost Anders Ersson (kallad Hins Anders) i Östnor i Mora, Dalarna för att uppteckna låtar efter honom. Han har till fotograferingen satt på sig hatten fast han är inomhus och klädseln i övrigt är en jacka (stickgärdströja?) med skinnbröst och mönstrade ärmar i något som ser ut att vara stickad ull, till ett par kraftiga hellånga byxor och kängor. Han bär också ett arbetsförkläde av läder. Först tolkade jag det som att han lite nonchalant kommit direkt från verkstan och inte ens bemödat sig om att byta om inför finbesöket. Men det stämmer inte riktigt med den fina hatten som han satt på sig inomhus. Efter lite grubblande tror jag i stället att man ska anta att Hins Anders har satt på sig läderförklädet för att klä upp sig, vilket man närmare kan förstå om man jämför med nästa spelmansfoto. Markerade förklädet en yrkesstolthet (Hins Anders var till yrket klockreparatör), och kunde det dessutom signalera en bygdetillhörighet (tänk Moraklockor)? Observera den lilla nyckeln som hänger synligt på bröstet, kanske en nyckel till en Moraklocka för att komma åt urverket.

Gössa Anders Andersson 1922. Fotograf: Karl Lärka

När Gössa Anders Andersson (1878–1963) blev förevigad av fotografen Karl Lärka 1922 hade han klätt upp sig i en traditionell klädnad enligt seden i Orsa. Vi ser även här ett läderförkläde (förskinn), liksom Hins Anders bar, en väst (livstycke) och en jacka i vit vadmal. Knäbyxorna av sämskskinn är av 1700-talssnitt. Strumpebanden har inga bollar, men sådana återfinns i stället i både hattbrättet och runt halsen. Även Gössa Anders poserade med en hatt inomhus vid fotograferingstillfället.

Gössa Anders Andersson och Nils Andersson 1907. Fotograf: okänd.

När Gössa Anders fick besök av Nils Andersson för att uppteckna låtar efter honom i Orsa, Dalarna 1907 bar han också samma klädnad, men vid själva uppteckningsarbetet åkte både hatt och halstofsar av. Idag skulle man benämna Gössa Anders klädsel för folkdräkt, vilket man nog inte skulle kalla den klädsel Hins Anders bar, trots de faktiska likheterna. Fotona på Hins Anders och Gössa Anders togs ungefär samtidigt.

Anders Andersson på Skansen 1910. Fotograf: okänd.

Vår fjärde Anders har inget gårdsnamn, liksom de dalaspelmän som jag hittills visat (jag hade också kunnat visa Hjort Anders och Blank Anders), men är en dubbelanders liksom Malis Anders och Gössa Anders: Anders Andersson (1851–1936) från Lästringe i Södermanland. Han ses sittandes på en stol på Skansen i samband med den första Riksspelmansstämman där i augusti 1910. Hans klädsel skiljer sig inte nämnvärt från Malis Anders ett halvsekel tidigare; en lång jacka med liknande slag som Malis Anders, väst med klockkedja och hellånga ganska vida byxor. Klädseln har klar 1800-talsprägel och Anders Andersson tillhörde faktiskt samma generation som Malis Anders. Det som sticker ut hos Anders Andersson är att han saknar huvudbonad trots att han är utomhus, något som ansågs högst olämpligt för män vid denna tid. Med tanke på vinkeln på Anders Anderssons stråke, så kanske ett brett hattbrätte skulle ha varit en direkt risk för spelprestationen.

Riksspelmansstämma på Skansen 1910. Fotograf: okänd.

Innan vi lämnar spelmän som heter Anders kan vi konstatera att Anders Andersson hade på sig en hatt liksom alla de andra när det var gruppfotografering på samma Riksspelmansstämma. Men hans ljusa filthatt sticker ut i sammanhanget och det breda brättet styrker teorin om dess menlighet på stråkföringen. På bilden är det plommonstop som dominerar, men mössor och framför allt mörka filthattar förkommer också. Huvudbonaderna på de som bär folkdräkt ser högst individuella ut.

Vi fortsätter att titta på några gruppfoton för att få en överblick från samma tid. Här följer en rad foton från de olika spelmanstävlingar som arrangerades 1907–1910. Vinnarna från de olika deltävlingarna runt om i landet blev sedan inbjudna till den stora Riksspelmansstämman på Skansen ovan.

Spelmanstävling på Ohnbacken i Bollnäs 1909. Fotograf: okänd.

Vid spelmanstävlingen på Ohnbacken i Bollnäs i Hälsingland 1909 bär ingen av de tävlande männen folkdräkt. Alla män bär huvudbonad och plommonstopen dominerar, men en hel del kepsar och (student-?) mössor kan också ses. Det är ungefär lika många flugor som slipsar och de längre 1800-talsjackorna är färre. Slipsarna är mestadels små och bärs till snibbkrage, något som ganska snart efter detta helt föll ur mode. Slipsarna blev sedan större och till snibbkrage bars senare endast fluga.

 

Spelmanstävling i Mora 1907. Fotograf: okänd.

Från spelmanstävlingen i Mora 1907 ser vi fler 1800-talsjackor och bredare byxben. Folkdräkter hade 1907 ännu inte stiliserats, men om vi ser hur kvinnorna är klädda så skulle mycket senare komma att betecknas folkdräkt, men var fortfarande helt enkelt den klädsel man bar på landet. Männen på fotot bär nog också sin ”naturliga” klädsel, vilket idag inte betecknas som folkdräkter, då ingen av männen (eller möjligtvis mannen i mitten) bär knäbyxor à la 1700-tal.

Spelmanstävling i Östersund 1908. Fotograf: okänd.

Vid spelmanstävlingen i Östersund 1908 är byxbenen smalare än de mer 1800-talspräglade byxorna i Dalarna. Ingen bär folkdräkt.

Spelmanstävling Delsbo 1910. Fotograf: okänd.

Spelmanstävling i Delsbo 1908. Man kan utifrån detta foto konstatera att hattar var en åldersmarkör, då man på detta foto kan se åtminstone fyra pojkar vilka alla bär keps eller mössa.

Spelmanstävling i Lindesberg 1909. Fotograf: okänd.

Spelmanstävlingen i Lindesberg 1909.

Spelmanstävling i Vaxholm 1910. Fotograf: okänd.

Spelmanstävlingen i Vaxholm 1910 (MM 793)

Örebros läns folkmusik(spelmans)förbund, okänt år. Fotograf: okänd.

Från en festlig sammankomst inomhus med Örebros läns spelmansförbund omkring 1919-1920 som det står på fotot, (fastän Örebro läns folkmusikförbund bildades först 1928) har de åtta spelmännen med folkdräkt placerats längst fram, sånär som på en spelman med folkdräkt utan rock som fick ge upp sin frontplats för en man med ett otympligt psalmodikon. På alla föregående gruppfoton har de med folkdräkt också fått de mest framträdande placeringarna. Kavajerna är nu mycket högre knäppta med ett modernare snitt. De enda som bryter etiketten att inte bära huvudbonad inomhus är de två spelmännen längst fram i mitten. Folkdräkterna har vid det här laget i Örebros län sedan länge slutat att vara en vanlig klädsel och i sin stilisering och fixering frikopplats från att följa gängse etikett.

Riksspelmansstämma på Skansen 1927. Fotograf: okänd.

Från den tredje riksspelmansstämman på Skansen 1927 ser vi ungefär tio folkdräkter, vilket är lika många som på den motsvarande stämman 1910. På bilden är det nästan bara de spelmän med folkdräkt som bär hatt som en del i en fixerad outfit. Har de i kostym ombetts ta av sig sina hattar för att inte skymma varandra, eller bar de inte längre hatt 1927?

Spelmansstämma i Mariefred 1933. Fotograf: okänd.

Från en spelmansstämma i Mariefred 1933 ser man bland männen två folkdräkter och fjorton kostymer av lite skiftande snitt, men de flesta är tredelade. Nio spelmän med synbar slips, två med fluga och två utan någonting kring halsen. Alla bär hatt eller mössa, förutom två yngre spelmän.

Hallands spelmansförbund 1937 eller 1938. Fotograf: okänd.

Med detta sista gruppfoto har vi hunnit fram till 1937 eller 1938. På bilden ser vi en fotosession med Hallands spelmansförbund som bildats 1931. Vi ser ingen folkdräkt och ingen huvudbonad. Avsaknaden av folkdräkter kanske förvånar lite, då Halland har en mycket rik folkdräkttradition. Men förklaringarna kan vara mycket enkla. Fotot är kanske taget från ett årsmöte där man förutom formellt möte, träffades för att jamma ihop, men utan någon publik och offentlig spelmansstämma. Själva klädnadsskicket var troligen sedan länge helt övergett i Halland och folkdräkten en mer eller mindre rekonstruerad ceremoniell dräkt.

Ja, frågan jag ställde till databasen var ju hur spelmän var klädda när de lät sig fotograferas i olika slags situationer. I fotomaterialet från den tidiga period jag i detta blogginlägg har studerat, har spelmän i ögonblicksbilder och från danstillfällen lyst med sin frånvaro. Det var intressant att fundera över folkdräkter och utifrån denna minimala översiktsstudie kan man konstatera att spelmansrörelsens musik först senare blev ”knätofsmusik”. Jag gjorde också många intressanta iakttagelser från folkmusikvågen och framåt med dess många färgstarka och vackra folkdräkter parallellt med enkla skjortor med och utan kragar, t-shirts, jeans och utställda manchesterbyxor. Dessa foton rymdes inte i detta lilla blogginlägg, men det kanske får bli en del två så småningom.

Madeleine Modin, forskningsarkivarie