Balladernas form

Balladerna har likartad uppbyggnad i hela Skandinavien. Formen är lätt att känna igen: den består av två- eller fyrradiga verser, i de flesta fall med fyra betonade stavelser per rad:

Och liten Karin tjänte på unga kungens gård

eller

Herr Peder han gångar sig i kammaren in

Oftast finns också ett omkväde (refräng) mellan varje vers, till exempel ”blåser kallt, kallt väder ifrån sjön” – ett omkväde som dyker upp i flera olika ballader.

Ibland finns också ett mellanomkväde mitt i versen:

Och Jungfrun hon skulle sig till Ottesången gå
– Tiden görs mig lång
Så gick hon den vägen, där höga berget låg
– Men jag vet att sorgen är tung.

Omkvädet kan anknyta till balladens handling och känslomässiga innehåll. Ett par sådana exempel är ”I vänten mig sent eller aldrig” som slutomkvädet lyder i balladen om Sven i rosengård, som efter att ha mördat sin bror måste fly från landet för att aldrig återkomma, eller ”Men jag vet att sorgen är tung” i exemplet Den bergtagna ovan, som antyder ett dystert slut. Många omkväden har dock ingen koppling alls till handlingen utan kan ses som en lyrisk utfyllnad, till exempel ”Om sommaren, när alla små fåglar de sjunga väl”.

Det förekommer också att versrader upprepas, då utan omkväde:

Och liten Karin tjänte på unga kungens gård
Och liten Karin tjänte på unga kungens gård
Hon lyste som en stjärna ibland de tärnor små
Hon lyste som en stjärna ibland de tärnor små.

Till presentationens startsida

Skrivet av Musikverket den 12 juni, 2017
Kategorier:
Nyckelord: Medeltida ballader

Kommentarer

Leave a Reply