Accordionjournalen

Första numret av Accordeonjournalen

Första numret av Accordionjournalen, november 1949

Accordionjournalen med undertitel Tidskrift för dragspelsmusik kom ut med sitt första nummer i november 1949. I ledaren kan man läsa att bakgrunden är dragspelets ökade status under de föregående 20 åren. Dragspelet hade en utländsk repertoar av hög klass, men spelandet i Sverige begränsades till ”enklast tänkbara dansmusik på gehör”. Tidskriften skulle utgöra ett officiellt organ för CIA (Confederation Internationales des Accordeonistes), och vara till nytta och nöje för läsekretsen. I första numret kan man bland annat läsa om en presentation av CIA, rapporter från tävlingar och resor, samt om Svenska dragspelsunionen, grundad 1936, med sin Stockholmsavdelning Accordion club.

Ackordionjournalen nr 1 1960

Accordionjournalen nr 1, 1960, med ny design

Biblioteket har tidskriften från första numret 1949 till och med årgång 13 (1961). 1960 hade tidningen gjorts om och fått ett väldigt tjusigt tidstypiskt utseende. Thore Skogman pryder omslaget, som bland annat lockar med rubriken ”Är gammaldans det värsta som finns? Stor diskussion”. Diskussionen tar upp ett helt uppslag i tidskriften. Den inleds med Sten Broman som säger:

”Gammal dansmusik är det värsta som man någonsin hittat på. Det gräsligaste, det avskyvärdaste och det torftigaste man kan lyssna på… Varenda intagen på sinnesslöanstalter… kan med lätthet åstadkomma bättre saker än vad gammaldanskompositörerna gör”.

Accordionjournalen nr 1, 1961

Accordionjournalen nr 1, 1961 med fortsättningen på Sten Bromans dragspelsangrepp.

Han får mothugg av kända personligheter som Thore Skogman, Charlie Norman och Gnesta-Kalle. Den sistnämnde säger. ”Det enda jag vill säga är att Sten Broman – oavsett om han vet det eller ej – ger gammaldansen en oerhört fin reklam med detta. Att någon skulle ta fasta på vad han säger är uteslutet”. Kurt Atterberg gav också ett inlägg i debatten. ”Man borde be den man som gjort detta uttalande att presentera något ur egen produktion som är bättre än den gamla dansmusiken. Jag tänker då främst på våra vackra, gamla polskor”.

Sten Bromans dragspelskritik får plats även i senare nummer, men tidskriften väljer att inte kommentera kritiken. Man verkar hålla med Gnesta-Kalle ovan, och citerar bara ur Bromans artikel i Röster i radio – TV nr. 48 (bland annat ”Instrumentet går aldrig att associera till något som har med någon som helst kultur att göra”), liksom för läsarens kännedom. Debatten ges bara en sida, sedan bjuder man som vanligt på intervjuer och porträtt av dragspelare, samt rapporter från konserter och tävlingar.

Detta är en av alla oväntade skatter man kan hitta i Musik- och teaterbibliotekets samlingar. Tidskrifterna framstår såhär i efterhand som ögonblicksbilder av sin samtid. Ofta är det inte samma saker som fångade den ursprungliga läsekretsen, som är intressanta idag. Till exempel har sättet att uttrycka sig i annonser ändrat sig mycket sedan 60-talet. Se bara på denna annons från 1961, för en orkestergitarr från Bjärton.

Annons för Bjärtons orkestergitarr ur Accordionjournalen nr 1, 1961

Annons för Bjärtons orkestergitarr ur Accordionjournalen nr 1, 1961

I biblioteket finns massor av tidskrifter. Många är pågående, och flertalet av dessa kan läsas i låneexpeditionen. För att se vilka andra tidskrifter vi har, sök i vår onlinekatalog. Välj medietyp: tidskrift i rullgardinsmenyn. Eftersom sökningen ger väldigt många träffar är det klokt att ange någon mer sökterm i fritext. De nyare tidskrifterna är katalogiserade nummer för nummer, de äldre har bara en katalogpost för hela tidskriften, där det anges vilka nummer biblioteket har. Beställ fram de nummer du vill se från magasinet via e-post eller telefon, och sedan kan du läsa dem i vår läsesal. Mycket nöje!

Som en bonus ser ni nedan en artikel ur första numret av Accordionjournalen från 1949. Här berättas om den tyska dragspelsföreställningen Manya’s Accordion Show, som uppträtt på Grönan under hösten. ”Tänk den som finge byta med trumslagaren!”

Artikel om Manya's Accordion Show på Grönan

Artikel om Manya’s Accordion Show på Grönan, ur första numret av Accordionjournalen, 1949

Nya teaterböcker

Vi inleder det nya året med att tipsa om några teaterböcker som nu går att låna på biblioteket. Det handlar om översiktverk som behandlar olika länder och kulturer. Bland annat American theatre – en resa genom den amerikanska teaterhistorien; en färd som tar sin början redan hos den indianska ursprungsbefolkningen och fortsätter fram till nutid.

Bild av boken Theatres of Morocco, Libya and TunisiaEn annan spännande bok är Theatres of Morrocko, Algeria and Tunisia. De gångna året har ju denna region främst förknippats med folkliga uppror och störtande av mer eller mindre despotiska regimer. Men det finns också en levande teatertradition med anor sedan lång tid tillbaka. Förhållandevis litet finns skrivet om teatern och dess förutsättningar och förhållanden i denna region av världen. En av författarna är den välkände teaterforskaren Marvin Carlson.

Teater och dramatik från Storbritannien är mindre okänd, men en intressant bok är Twentieth-century British theatre. Författaren redogör för den brittiska teatern under 1900-talet, och kopplar också samman den med samhällets demografiska, ekonomiska och politiska utveckling.

Till sist också ett tips om ett verk om indisk teater. I Encyclopaedia of Indian theatre kan vi översiktligt läsa om den indiska teatertraditionen – både om samtida dramatik och teater, men även om traditionell indisk teater och dans i form av exempelvis Kutiyattam, Teyyam och Nautanki.

Dans- och balettböcker

Bild av boken Exuberance of Indian danceEtt par spännande böcker om dans och balett har nyss kommit in till biblioteket och finns nu tillgängliga för utlån. Exuberance of Indian classical dance handlar om klassisk indisk dans. En genomgång av olika danser och deras historiska bakgrund ackompanjeras av rikt bildmaterial och intressanta analyser. Bland de olika danserna som behandlas finns exempelvis Odissi, Kathak, Chhau med flera.

Bild av omslag till La délivrance de RenaudEtt annat praktverk är La délivrance de Renaud : ballet dansé par Louis XIII en 1617. Boken handlar om en balett vilken uppfördes vid det franska hovet 1617. Precis som titeln säger deltog den unge Ludvig XIII i dansen – hovbaletten var ju ett viktigt inslag i det högre samhällsskiktets utbildning och skänkte fysisk styrka, självkontroll, och känsla för samarbete med andra. Boken innehåller texter både på franska och engelska, liksom en faksimil av balletlibrettot samt noter till en rekonstruktion av den musik som antas ha spelats vid uppförandet. Librettot innehåller dessutom tolv stycken bilder av dansentréer vilket har gjort det till en mycket viktig källa för förståelsen av hur en hovbalett genomfördes.

Kostym och teater

Centre national de costumes francaise pågår för närvarande en kostymutställning. Det som visas är nationalscenens, Comédie-Francaise, stora samling av teaterkostymer. Utställningen ackompanjeras av en utställningskatalog som innehåller ett överflöd av bilder och fotografier; eller riktigare är nog att säga utställningsbok, eftersom det är en folio med bidrag från flera författare som berättar och informerar om olika aspekter av kostymhistorien. Boken är dessutom till brädden fylld med kostymbilder, dräktmålningar och skådespelarfotografier, liksom av flera föreställningsbilder från uppsättningar som getts på Comedie-Francaise genom åren; det är en verklig guldgruva för den som intresserar sig för teaterns kostymer och dräkter ur ett historiskt perspektiv.

Bild på utställningskatalogenI ett avsnitt som berättar om hur publiken under 1800-talets början blivit mer och mer medvetna om kostymernas historiska utseende beskrivs hur detta ledde till skenande kostnader för anskaffande och skapande av historiskt korrekta kostymer.

Teatern fick en aning skylla sig själv då den sedan flera år tillbaka uppmuntrat publiceringen av teckningar av kostymer och kläder i den ganska spridda Petit Galerie dramatique, men å andra sidan föll nu heller inte utgiften på teaterinstitutionen utan på den enskilda skådespelaren. 1819 skrev den då välkände aktören Pierre Lafon således följande uppfordrande brev till sin teaterledning: ”Le costume de mon role me peut pas convenir à la pièce de Louis neuf, et je réclame de la Comédie de vouloir bien s’en charger. Des dépenses énormes que j’ai été obligé de faire pour d’autres roles de mon employ depuis deux ans me permettent d’esperer que vous prendrez ma demande en consideration. Ce que je réclamé au rest ne consiste que dans une longue tunique, un manteau double d’hermine et une toque. Je me fournirai tous les accessoires.” [I övers. ungefär: ”Kostymen för min roll passar inte för rollen som Ludvig IX, och jag kräver att teatern hanterar denna situation. De enorma utgifter som jag har haft i samband med andra roller under de senaste två åren gör att jag tillåter mig hoppas att ni kommer att ta min begäran under övervägande. Vad jag begär är i själva verket endast en lång tunika, en hermelinbeklädd rock och en hatt. Jag tillhandahåller alla accessoarer.”]

Pierre Lafon ; oljemålning av Eugénie DelaporteTråkigt nog, i alla fall för Lafon och kanske en del andra teatermänniskor, formulerade artikel 3 i teaterns stadgar mycket tydligt att skådespelare med en lön som översteg 2000 frances själva var ansvariga för införskaffandet av lämplig scenkostym till sina roller.

En smula roligt är att Musik- och teatermuseet på ett hörn är representerat i boken. På sidan 33 finns ett stort porträtt av Pierre Lafon – stående i sin loge repeterande en roll ur Tancrède. Originalet i form av en stor oljemålning hänger för närvarande i Musik- och teaterbibliotekets arkivlokaler ute i Gäddviken.

Musik, liv, glädje

En ny bok om musikaliskt lärande finns nu tillgänglig i bibliotekets katalog. Vad tycker lärare på Musikhögskolan om undervisning och olika utmaningar i högre musikutbildningar? Karin Johansson, forskare i musikpedagogik vid Lunds universitet, har tagit reda på det. I boken intervjuar hon tolv musiker och lärare på Musikhögskolan i Malmö. Gemensamt för alla är glädjen de känner för sina uppgifter som musiker och pedagoger. Lärandet och skapandet hör ihop och kreativiteten utvecklas hela tiden…

Svjatoslav Richter på svenska

Svjatoslav Richter

Den kritikerrosade biografin om pianisten Svjatoslav Richter (1915-1997) finns nu översatt till svenska. Richter föddes i Zjitomir och utbildade sig till pianist vid Moskvakonservatoriet. Danske Karl Aage Rasmussen har uppsökt hittills okända privata arkiv och samtalat med kollegor, familj och vänner. ”En litterär händelse” skrev Berlingske Tidende.