Mars månads raritet

Våren är kommen

Bild på Vårsång på ValborgsmässoaftonMed dessa ord börjar en sångmarsch komponerad av E.J. Arrhén von Kapfelman (1790–1947). Texten är skriven av  C.F. Dahlgren och verket är allmänt känt som ”Vårsång på Valborgsmässoafton”. Det är nog det enda verk av Arrhén som fortfarande framförs i någon större utsträckning.

Eric Jacob Arrhén von Kapfelman var ursprungligen utbildad jurist och arbetade som statstjänsteman innan han 1824 fick tjänsten som director musices vid krigsakademin på Karlberg. Han utbildade sig så småningom till musikdirektör och blev 1841 medlem av Musikaliska akademien. Som flitig tonsättare som skrev både skådespelsmusik, kyrkomusik och en större symfoni, uppskattades han i första hand för sina solosånger och då kanske främst för sina manskvartetter.

Prästen och skalden Carl Fredric Dahlgren (1791–1844) skrev ett stort antal verk på både vers och prosa. Han var med och bildade Bellmanska sällskapet 1824 och hade redan, i Bellmans anda, 1819–1820 gett ut Mollbergs epistlar, blandade texter på vers och prosa. Ur denna samling hämtade Arrhén texten till ytterligare en vårsång kallad Gökpolska (!), tonsatt för harpa eller piano med waldhorn (efter behag). Texten är som följer:

Hej! ha! Våren fröjdar alla:
Hej! ha! De sin vän den kalla.
Mången sorg han dränker,
ger så vackra skänker.
Oh! Oh! Jag dock måste gråta.
Oh! Oh! Ej hans gåfvor båta mig, ty när hans glans är röjd,
Flygtar bort från mig all fröjd.
Kom! Kom! Vackra gosse, åter!
Hej! Ha! Jag ej mer då gråter:
skall blott le och dansa,
Raska gossen kransa, Fallall!
Inga tårar gjuta, Trallall!
Dubbelt öm dig sluta,
När du återvändt i hamn, i min trogna kärleks famn.

I bibliotekets samling finns denna sång i stentryck av C. Müller. Exakt när den gavs ut vet vi inte, men det måste ha varit i början av 1820-talet.  Noter utgivna som stentryck, eller litografi, var då en relativt ny företeelse i Sverige. Krigsrådet (och kronprinsens musiklärare) Olof Åhlström hade genom ett ”privilegium exclusivum” haft ensamrätt på tryckning av noter mellan 1788 och 1818. Han hade fortfarande ensamrätt på notgravyr efter 1818 (fram till 1823), men den nya litografitekniken var däremot fri. Tekniken uppfanns av tysken Alois Senefelder i slutet av 1700-talet, och var till skillnad från gravyr, relativt billig. Noterna ritades med litografisk krita eller tusch direkt på en kalksten, stenen fuktades och tryckfärgen valsades på varefter stenen torkades av. Färgen stannade kvar i den feta krita- eller tuschbilden och stenen lades i en hand- eller maskinpress där bladen trycktes.

Bild på titelsidan

Det första litografiska tryckeriet i Sverige innehades av Friedrich Ludwig Fehr och Johan Carl Müller, som kallats till Stockholm av Carl Johan 1818. Fehr lämnade Stockholm redan 1819 och Müller drev ensam firman vidare under sitt namn. Ett flertal nya litografiska tryckerier etablerades under 1820-talet, många sysslade huvudsakligen med nottryck, medan andra också tryckte illustrationsmaterial och kartor. [1]

Men tillbaka till vårt tryck, Arrhéns och Dahlgrens vårsång. Bokhandlaren Fabian Holmgrén utgav 1823 Euterpe, Musikaliska tidskrift, som var Sveriges första musiktidskrift. Tanken var att den skulle utkomma varje månad, men det blev endast ett nummer i oktober. Det innehöll recensioner och en musikbilaga, och av intresse för oss, en förteckning över ett 100-tal musikalier, utgivna under de närmast föregående åren. I den listan finns Våren fröjdar alla med och därav kan vi dra slutsatsen att den trycktes någon gång mellan 1820 och 1823 och är ett exempel på ett tidigt nottryck från det första litografiska nottryckeriet i Sverige.[2]

/Veslemöy Heintz

Litteratur: Wiberg, Albert, Den svenska musikhandelns historia.


[1] Ytterligare en metod att trycka noter med lösa typer hade utvecklats av förlaget Breitkopf i Tyskland. Flera bokförlag/boktryckare skaffade sig uppsättningar av dessa notstilar för att vid behov kunna trycka noter.

[2] Äldre nottryck har nästan aldrig ett tryckår angivet. Orsaken till detta var rent kommersiell; man var orolig för att musiken skulle betraktas som ”omodern” och därför inte längre säljas.

 

Tusentals verk av kvinnliga tonsättare tillgängliga

En inventering av kvinnliga tonsättares verk i Musik- och teaterbibliotekets raritetssamlingar har ingått i Kungl. Musikaliska akademiens stora projekt  Levande musikarv. Förteckningen över noterna till de över 1 000 verk som har hittats finns på bibliotekets webbplats . Här berättar bibliotekarien Johanna Grut, som gjort inventeringen, om sina fynd.

Jag har hittills hittat 73 kvinnliga tonsättare och förtecknat och sorterat deras verk i ett 112 sidor långt dokument. När jag började inventeringen i september 2012 trodde jag att jag skulle kontrollera tre ställen – personarkiven, den så kallade Z-hyllan med autografer (originalhandskrifter) samt noterna som finns i  förteckningen Serie I. Det visade sig dock under arbetets gång att verk tonsatta av kvinnor fanns på hela tjugo olika placeringar i samlingarna, så det märks att biblioteket samlat på sig noter i över 240 år, med många olika sorteringsprinciper och omflyttningar.

Från A till Ö

Bild på titelblad till Elegie av Valborg Aulin

Ibland blir det tydligt även rent typografiskt hur man har värderat kvinnliga tonsättare. Här är titelbladet till en komposition av Valborg Aulin som brodern Tor Aulin endast har transkriberat, ändå har hans namn dubbelt så stora bokstäver.

För att inte missa något namn gick jag från A till Ö och antecknade hur långt jag kommit på ett papper med sex kolumner, en för varje källa: Eva Öhrströms bok Borgerliga kvinnors musicerande i 1800-talets Sverige, Pia Schmidts Kvinnliga tonsättare i Sverige 1800–1935, arkivregistret, Serie I, autografsamlingen i Gäddviken och DigiLellky. Serie I innehåller 6 000 äldre musiktryck och samlingen tillkom i början av 1900-talet som en snabbåtgärd när noterna skulle sorteras på grund av trångboddhet i biblioteket. I förteckningen är tonsättarnas förnamn bara initialer, så det framgår inte där om det är en man eller en kvinna. I Gäddviken, Nacka, finns Musik- och teaterbibliotekets arkivdepå och där finns en autografsamling som tillhört Musik- och teatermuseet. DigiLellky är bibliotekets gamla kortkatalog för noter som är skannad och sökbar på bibliotekets webbplats.

Jag har både hittat sånt som varit bortglömt, felställt eller okatalogiserat (bland annat några verk i en helt okatalogiserad samling som innehåller 4,5 hyllmeter danser och marscher för piano) men jag har tyvärr också upptäckt att fyra verk som har katalogkort saknas på hyllan och är spårlöst försvunna. Dessutom hade hela 70 sånger av misstag blivit osynliga i den digitaliserade kortkatalogen eftersom 100 kort inte var indexerade. Detta hade drabbat tre kvinnor med efternamn på H – Amalia Hjelm, Thecla Hjort och Emelie Holmberg – som nu åter är sökbara i DigiLellky och inlagda i inventeringen.

Operor, kantater och tillfällighetskompositioner

Bland verken i inventeringen finns bland annat två operor (Fritiofs saga av Elfrida Andrée och I Firenze av Helena Munktell), en operett (Skatten av Helfrid Lambert), två sagospel (Kung Balbunga i Vajavunga av Märta Tham och Skogsstämning av Alice Tegnér), fyra stråkkvartetter, ett 30-tal kantater och några större körverk, men det absolut vanligaste är pianostycken och sånger med pianoackompanjemang.

Somligt är tillfällighetskompositioner, tillkomna av vitt skilda anledningar, till exempel Sång till hennes kongl. höghet Sophia Hertiginna af Östergötland vid dess landstigning den 19 juni 1857 av Constance Brandh och Festmarsch i anledning af ett nyförvärfvadt paraply (fyrhändigt piano) av Valborg Lundberg. Det finns också 15 vaggsånger som jag gärna skulle se i en fin specialutgåva.

Upp ur glömskan

Verken är i de flesta fall sorterade först på besättning, sedan i bokstavsordning på titel så att man snabbt ser alla pianostycken för sig, sånger för sig och så vidare. Både titel och textbörjan finns med, i de fall där de skiljer sig åt, och textförfattarens namn där det framgår.

Jag har hittat levnadsår på (så gott som) samtliga kvinnor, ibland hämtade från kortkatalogen Svenskt musikhistoriskt arkivs biografiska index som finns på biblioteket. Åtta av tonsättarna har avlidit för mindre än 70 år sedan och är fortfarande upphovsrättsligt skyddade, och detta är angivet i förteckningen.

Bild på noter i autograf

Ett roligt exempel ur inventeringen: Automobilgalopp av Lotten af Edholm (1839-1930), hovdam hos änkedrottning Josephine. I det tillhörande brevet står verkets tillkomsthistoria – Hertiginnan av Dalarne hade önskat sig en sådan komposition men då hovdamen sökt förgäves i musikhandeln komponerade hon stycket själv.

Den äldsta tonsättaren, Stephanie Genlis, föddes 1746 och den senast aktiva som biblioteket har något raritetsmaterial från är Carin Malmlöf Forssling, 1916–2006. För alla tonsättare där det funnits uppgift om flicknamn och efternamn som gift (både första och andra gången för vissa) står båda med.

Nästa steg

Steg två i projektet är att utvalda verk Libris-katalogiseras, skannas och blir nedladdningsbara, så att det blir ännu enklare att få tillgång till noterna. För att underlätta detta steg har jag i en särskild kolumn noterat vilka verk som redan är skannade och på de resterande angivit antal sidor.

Det har varit ett mycket intressant och lärorikt projekt och jag hoppas att inventeringen kan hjälpa till att lyfta upp all den här fina musiken i ljuset, upp ur glömskan och ur könsdiskrimineringens mörker.

Förteckningen finns i låneexpeditionen (blädder-ex) och på Musik- och teaterbibliotekets webbplats. Noterna kan man låna eller beställa kopior av genom att kontakta låneexpeditionen.

Läs mer om jämställdhetsstödet från Musikverket som möjliggjorde detta projekt.

 

Nyförvärvslista teater- och danslitteratur 2012

Nu är nyförvärvslistan med Dans- och teaterlitteratur 2012 sammanställd, och finns tillgänglig på bibliotekets och Statens musikverks hemsida.

Listan är i år en smula längre än vanligt då den förutom nyförvärv också innehåller böckerna ur Giacomo Oreglias samling vilken han donerade till dåvarande Sveriges teatermusem; detta är böcker som nu äntligen finns tillgängliga i online-katalogen. En stor del av dessa utgörs av italiensk Commedia dell’arte och karnevalslitteratur.

En skattkista med noter

Svenska operaarior finns nu att låna på Musik- och teaterbiblioteket. Det är en notantologi i fyra band för olika röstlägen. Den innehåller arior utskrivna för röst och piano ur svenska operor. I höstas presenterades antologin på Kungliga Operan i Stockholm:

En skattkista med noter
I Guldfoajén, Kungliga operan i Stockholm, presenterade projektledare Ann-Christin Biel Svensk musiks stora satsning på en antologi med operaarior.

– Ledorden har varit att synliggöra det konstnärliga kulturarvet och att få det att klinga.

Anders Wiklund berättar att fyra personer har ingått i repertoargruppen däribland han själv. De andra är Carin Bartosch Edström, Dorothy Irving och Kjell Ingebretsen.

– Antologin vill spegla den svenska operarepertoaren från 1874 till 2009. Att den börjar med år 1874 beror på att operan Den bergtagna av Ivar Hallström hade urpremiär då och den räknas som startpunkt för den moderna svenska operan. Projektet startade 2006 och vi spelade och sjöng oss igenom den svenska operarepertoaren och vi hittade mycket bra musik. En glad överraskning var att Kurt Atterberg gjort så fin musikdramatik som låter som en blandning mellan Strauss och Puccini.

Svenska Operaarior
147 arior ur 89 operor
Syftet med projektet är att locka till framföranden av den svenska operaskatten. Antologin Svenska operaarior 1874-2009 är i fyra band för sopran, mezzosopran/alt, tenor och baryton/bas, för sång och pianoackompanjemang och innehållersammanlagt 147 arior ur 89 operor av 54 svenska tonsättare. Några av de tonsättare som finns representerade är Helena Munktell, Elfrida Andrée, Karl-Birger Blomdahl, Jonas Forssell, Gunnar de Frumerie, Hans Gefors, Thomas Jennefelt, Lars-Erik Larsson, Paula af Malmborg Ward, Karin Rehnqvist, Sven-David Sandström, Wilhelm Stenhammar och, Lars Johan Werle.

Konsert med operaelever
Sen följde en konsert med sångare från Operahögskolans som framförde arior ur antologin till pianoackompanjemang av Magnus Svensson. Sångare var Maria Demérus sopran, Conny Thimander tenor, Frida Österberg mezzosopran och Thomas Sepp baryton. De sjöng arior av Ivar Hallström, Karl-Birger Blomdahl, Sven-David Sandström, Ture Rangström, Karin Rehnqivst, Klas Torstensson och Hans Gefors.

Vad då – operaskatt?
Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth höll ett tacktal.

– Budgetpropositionen är just inlämnad och litteraturutredningen är på gång. Jag tror att jag har koll på det mesta. Men när jag plötsligt såg en rubrik ”Operaskatt kommer i oktober” blev jag alldeles kall. Vad då – operaskatt? Sen förstod jag att det handlar om att göra kulturarvet tillgängligt. Jag är nog lite yrkesskadad. En våra prioriteringar i alliansregeringen handlar just om kulturarvet – att det ska bevaras, användas och utvecklas. Och det precis detta som denna antologi handlar om. Från Kulturdepartementets sida är vi glada för att vi har kunnat bidra med en del av det arbete som bland annat Musikaliska akademien gör och som handlar om att lyfta fram kvinnliga tonsättare. Det tycker jag är väldigt viktigt. [Musikbiblioteksnytt återkommer om det].

Hon slutar sitt tal med att citera som ett barn på operaverkstaden i Malmö som fick frågan vad opera är ”det är när man sticker kniven i nån och det kommer musik i stället för blod.”

Gustaf Bergel, verksamhetschef på Svensk musik, avslutade med att tacka alla medverkande och erbjuda publiken en gåva i form av en cd med ariorna från konserten.

Texten är tidigare publicerad i Musikbiblioteksnytt 2012 nummer 4

Visuell inspiration för stora och små

Även den här veckan blir det två boktips. Båda kan uppskattas av olika åldrar.

Kabuki, costumes du théâtre japonais, omslag

Kabuki, costumes du théâtre japonais, omslag

I Kabuki : costumes du théâtre japonais / Japanese Theater Costumes bjuds läsaren på fantastiska teaterkostymer från den japanska kabukiteatern. Boken är egentligen en utställningskatalog för en utställning gjord av The Fondation Pierre Bergé – Yves Saint Laurent i Paris i våras. På deras sida finns en film och en kort presentation av utställningen att läsa. Kabukiteatern är känd för sina speciella dräkter och sminkning. I boken visas också accessoarer som solfjädrar och svärd som burits på scen. Allt är färgsprakande mästerverk av utsökt hantverksskicklighet. Jag blev väldigt nyfiken på kabukiteater efter att ha läst boken. Det ges sällan tillfälle att se det här i Sverige tyvärr. Man kan sitta försjunken i den här boken i timmar. Gör gärna det! Bra att veta att boken har fransk text med engelska översättningar. Boken kan beställas via vår onlinekatalog här, men den hör också till vår öppna samling och står framme i låneexpeditionen på Torsgatan 19.

Den blå barnkamamrboken, omslag

Nästa bok är Den blå barnkammarboken ur den välkända serien. Temat för just den här delen är rim, ramsor, sagor och sånger, och tänkt målgrupp är 2-4 år. Liksom de andra böckerna i serien följer det med en CD-skiva där man kan lyssna på ett urval av sånger, ramsor och sagor. Det som gör boken visuellt tilltalande är förstås bilderna. Boken innehåller några av de finast illustrerade sagorna: Kattresan av Ivar Arosenius, Sagan om den lilla, lilla gumman av Elsa Beskow och Till vildingarnas land av Maurice Sendak. Illustrationerna har stått sig bra över tid och känns inte gammaldags. Det kan man inte säga om Dalhästen av Annie Bergman från 1923, som känns underbart tidstypisk. De andra illustrationerna är gjorda av några av våra mest kända och älskade svenska barnboksillustratörer, bland andra Pija Lindenbaum, Gunna Grähs och Matti Lepp. Boken kan beställas via vår onlinekatalog här, eller hämtas direkt i bibliotekets barnhörna i låneexpeditionen.

Boktips

Några av bibliotekets nyinkomna böcker hör hemma i genrer man inte vanligtvis förknippar med Musik- och teaterbiblioteket.

Pek-Elvis, omslagMitt första tips är den charmiga pekboken Pek-Elvis av Lars Steiner, en färgglad bok i behändigt format som lätt passar i handväskan. Den är något så ovanligt som en pekbok men Elvis-tema. Den innehåller bilder på Elvis-relaterade men ändå användbara saker som jacka, byxor, skor och frisyr, liksom flera musikinstrument (förstås) och lite extrasaker som puss och pool. Jag rekommenderar boken till både barn och vuxna. Eftersom den är placerad i barnhörnan i vår låneexpedition på Torsgatan 19, så behöver den inte beställas fram utan du kan lätt passa på att ta en titt i den nästa gång du besöker oss. Om du vill se efter om den finns inne, eller reservera boken, har du katalogposten här.

Mangaboken om Lena-Maria klingvall, omslagNästa boktips är ännu mer udda. Det är en japansk mangabok, och den berättar historien om Lena Maria Klingvall, som trots fysiska funktionshinder har hunnit med mycket i sitt liv. Hon är en stor sångstjärna i Japan, och har även hunnit med en karriär som konstnär och flera världsrekord i simning. Läs mer på hennes webbplats. Det är kanske extra anmärkningsvärt att Lena-Maria har blivit så populär i Japan, där funktionshindrade människor ofta göms undan.

Man behöver inte kunna japanska för att förstå handlingen i boken, och det är en fascinerande historia. Biblioteket har också självbiografin Lena-Maria: fotnoter (beställs via katalogposten här) men jag skulle verkligen vilja rekommendera serieboken ändå, eftersom den är så fint gjord. Det blir en lite speciell upplevelse att läsa en seriebok där man inte förstår texten alls, ett slags ”stum läsning”.

Mangaboken om Lena-Maria finns i bibliotekets öppna samling, som står framme i låneexpeditionen på Torsgatan. Där visar vi upp de nya böcker som vi har fått in under året.

Rapport från en praoelev: Nothavet på Torsgatan

Man kan bli lite förbluffad när man kliver in i den klart upplysta salen på Torsgatan 19. Det står ett tio-tal bokhyllor uppradade prydligt efter varandra. Men är det här verkligen vad ett av Europas största musikbibliotek har att erbjuda?

Efter att ha frågat en av de trevliga och välvilliga bibliotekarierna får man reda på att nästan allt material, närmare bestämt

  • 50 000 böcker om musik
  • 70 000 böcker om teater
  • 380 000 noter
  • 6 000 kompletta orkesterverk
  • 40 000 pjäsmanuskript

ligger i kapslar nere i magasinet. Som praktikant får man spendera många roliga timmar där nere för att sortera in och ut böcker och noter.För att hålla reda på allt material har man utarbetat ett väldigt effektivt och invecklat system. En del av systemet är att man beställer noter och böcker på bibliotekets hemsida som tas upp till expeditionen vid vissa klockslag. Som praoelev får man lära sig hur allt är strukturerat (även om det tar en stund). När man sedan fått klart för sig hur det fungerar blir man mycket förundrad över människans livliga fantasi och lösningsförmåga.

Att jobba på biblioteket

Bild på Lousie

Louise i bokbinderiet

På biblioteket jobbar ca 25 människor, var och en med sina arbetssysslor. En del registrerar böcker och noter, andra sorterar in och ut noter och böcker i magasinen och de ytterligare andra binder noter. Det betyder att man ”slår in” noterna i papper så att de ska hålla längre. ”Det är ett riktigt pillerjobb” säger bokbindaren Louise Nordström.

Som praoelev får man gå runt och kika lite på hur alla jobbar. Min handledare Kerstin Carpvik, som är bibliotekarie och lånechef, berättar lite extra om vad man gör som just bibliotekarie. Hon säger att man har många olika arbetsuppgifter. Till exempel kan man arbeta i låneexpeditionen, hjälpa folk att hitta och låna böcker och noter. Man får också katalogisera och lägga in material i databasen så att det blir sökbart.

Vad är det bästa med arbetet?

Kerstin tycker att det bästa är möjligheten att dels få träffa människor uppe i låneexpeditionen och dels få göra de lite avskilda sakerna när man håller på att katalogisera. ”Då sitter man för sig själv och gör någonting. Så att just den här blandningen, kombinationen av det hela tycker jag är bra” säger Kerstin.

Finns det något du ogillar med att arbeta som bibliotekarie?

”Jag är inte så praktiskt lagd. Skylta och sånt, det tycker jag är lite jobbigt för jag är inte bra på det.”

Kerstin var noga med att påpeka att detta inte är ett vanligt bibliotekariejobb som man kan tro. Man arbetar inte som bibliotekarier brukar göra på vanliga bibliotek där man ska kunna svara på frågor om musik ena dagen och träslöjd den andra. Här har man specialiserat sig inom just musik och teater.

Arbetsmiljön

Lokalerna man befinner sig i när man jobbar på biblioteket har stora fönster så ljuset bara strömmar in. Därför känner man sig inte så trött när man står bakom lånedisken och pillrar med papperna om fjärrlån.  Ljudnivån är självklart låg så man blir inte alls trött i öronen efter en hel arbetsdag.

Bild på Laura i magasinet

En dag i magasinet

I ”stallet” känner man att luften är svalare och att det råder ett annat klimat än i de övriga rummen. Här förvaras alla de gamla noterna, tidsskrifterna och anteckningarna som en gång tillhört kända personer som t.ex. Jenny Lind. Tyvärr är Jennys originalbrev så sköra att man inte brukar plocka fram materialet. Men nyare papper som t.ex. Alice Tegnérs gamla handskrivna noter fick jag se med egna ögon.

Ganska okänt bland unga

Olyckligt nog känner många unga inte till Musik- och teaterbiblioteket. Och de som gör det kanske tror att det bara finns noter till operor. Det är lika osant som att månen är gjord av ost. På biblioteket kan man låna manuskript till en mängd olika teater-föreställningar, man kan låna allt från ”Hits 2011” till ”14 dalvisor”. Biblioteket har även börjat med att beställa barnböcker.

Och det underbara är att alla får låna! Om du bor i Malmö kan du fjärrbeställa ditt lån vilket betyder att boken skickas till Malmö och du får låna noten eller boken på närmsta bibliotek. Det är helt enkelt bara att välja och vraka.

Biblioteket har fått en uppgift av regeringen att informera unga om sin existens. Men hur når man ut? Det är frågor som man brottas med på biblioteket.

Varför just här?

Säkert undrar ni varför jag valde just den här praktikplatsen. Jo, jag älskar att sjunga och vad är då bättre än att praktisera på en plats som är översvämmad av musik i olika former?

Ni undrar säkert också om den här praktikplatsen verkligen bara är dans på rosor. Nja, visserligen får man utföra lite dataarbeten som får en att känna att tiden går långsammare, men det är bara bagateller! I det stora hela var det väldigt roligt och givande att praoa på Musik- och Teaterbiblioteket!

Reporter: Laura del Sol Oróstica

7/3-12