Karl-Birger Blomdahl: 100 Year Anniversary Collection

Blomdahl var elev i komposition till en annan gigant inom svensk konstmusik, Hilding Rosenberg, vars inflytande var stort på den unge tonsättaren. Blomdahl var också medgrundare till Måndagsgruppen, en lös sammanslutning av kompositörer och musiker som verkade för att öka allmänhetens förståelse för modernismens ideal. Genom sitt engagemang som debattör, professur i komposition vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm, och sedermera arbete som musikchef vid Sveriges Radio skapade Karl-Birger Blomdahl sig en unik position i svenska kultursektorn, och åtnjöt en nästan omätbar och inte sällan kontroversiell möjlighet att påverka musiklivet.

Det går inte att undgå att konstatera att Karl-Birger Blomdahl idag är mest känd för den odödliga musiken till ”rymdoperan” Aniara (1959), vars libretto skrevs av författaren och poeten Erik Lindegren (en frekvent samarbetspartner som tidigare hjälpt Blomdahl i karriären) baserat på det berömda eposet med samma namn av Harry Martinson. ”En revy om människan i tid och rum” var Blomdahls egen beskrivning av operan, och den blev en enorm succé med sina spännande blandningar av tolvtonskomposition, jazz och elektroakustisk musik, samt för sitt tidlösa budskap om människans åverkan på miljön och varandra. I en tid av ständigt gäckande kärnvapenhot var visionen om en döende, strålningsförgiftad jord som människan måste överge för den ändlösa rymden för sin överlevnads skull en oerhört aktuell dystopi.

Även om Aniara skulle bli Blomdahls ”Ödessymfoni” så kom hans stora genombrott i musikvärlden tidigare, med hans tredje symfoni Facetter redan 1951. En starkt musikalisk skildring och uppgörelse med det då fortfarande högaktuella ämnet om människors umbäranden i gettot i Warszawa under tysk ockupation. På den här samlingen återfinns i början och i slutet två inspelningar, och två synnerligen olika tolkningar av symfonin – den ena av en av Sveriges största dirigenter, Sixten Ehrling, och den andra av tonsättaren själv.

Blomdahl skrev även ett antal konserter, baletter, kammarmusik, filmmusik, och mycket mer. Ibland blev musiken till genom rätt så disparata inspirationskällor – hans berömda orkesterverk Forma ferritonans (1961) skrevs t.ex. till invigningen av SSAB Oxelösunds nya järnverk, medan Danssvit nr 1 (1948) kom till som musik till en filmsekvens med koreografen Birgit Åkessons solodans Fruktbarhet.

På denna samling återfinns också en inspelning som aldrig tidigare getts ut varken på CD eller digitalt, Blomdahls Stråktrio från 1945, framförd av Nya Berwaldtrion (Bernt Lysell violin, Björn Sjögren viola, och Ola Karlsson cello) i en inspelning från 1981.