Besökare på Musik- och teatermuseet. Foto: Miki AnagriusBesökare på Musik- och teatermuseet. Foto: Miki Anagrius

”Vi är ingenting utan våra användare”

Från 1500-talshandskrifter till nedladdningsbara noter. Mitt i gränslandet mellan kulturarvet och dagens kulturliv verkar Musikverket. Knappast någon lätt uppgift. Om du frågar Stina Westerberg är det just det som gör det så spännande.

Det är januari 2011. Telefonen ringer hos Stina Westerberg, dåvarande vd för Svensk musik, en intresseorganisation i musiklivet. Det är en rekryteringsfirma som undrar om hon är intresserad av att söka jobbet som generaldirektör för den nybildade myndigheten Musikverket.

– För mig stod det klart redan från början att det här var årets jobb, alla kategorier. Det rådde ingen tvekan om saken, jag sa ja och sökte.

Kulturarv och nyskapande

Ett drygt år senare sitter hon i sitt arbetsrum på Torsgatan i Stockholm och sammanfattar Musikverkets första år, och det som komma skall. Myndighetens uppdrag är att vara ett stöd för dagens musikliv samt i förlängningen främja ett varierat och nyskapande musikaliskt utbud för hela Sverige. Samtidigt ska den bevara och tillgängliggöra teaterns, dansens och musikens kulturarv.

– Vi ska vara ett stöd för hela kulturlivet, en resurs för alla som är intresserade av musik, teater och dans, som Stina Westerberg uttrycker saken.

Utanför hennes arbetsrum löper en svindlande lång korridor, parallellt med järnvägsspåren utanför fönstret. Korridoren leder till arbetsrummen för många av de drygt 90 anställda på Musikverket. Här sitter Musik- och teaterbibliotekets bibliotekarier när de inte har pass i bibliotekets expedition två trappor upp. Lite längre bort ligger det så kallade Stallet, ett klimatanpassat arkiv med bibliotekets äldsta raritetssamlingar. Det var här ett handskrivet nottryck av Tjajkovskij hittades 2010 och skapade en världssensation inom kulturarvskretsar.

I korridoren på Musikverket

Lite längre ned i korridoren tar Svenskt visarkiv vid med arkivarier som vaskar fram guldkorn ur vis-, jazz- och folkmusikhistorien åt dagens musiker och forskare. I korridorens andra ände sitter myndighetens nykomling Musikplattformen vars koordinatorer utgör navet i arbetet med att stödja och främja dagens svenska musikliv. Bredvid sitter den administrativa staben som ser till att hjulen på myndigheten rullar. På andra håll i Stockholm finns det välbesökta Musik- och teatermuseet, Elektronmusikstudion med dess gästande ljudkonstnärer och skivbolaget Caprice Records.

Sammansättningen är ny, men många av de delar som utgör Musikverket har en lång historia, Musik- och teaterbiblioteket fyllde 240 år förra året, medan Visarkivet firade 60-årsjubileum. I den nya myndighetskostymen har vissa uppdrag förändrats och andra kommit till, till exempel ansvaret för att bevara och tillgängliggöra inte bara det musikaliska kulturarvet, utan även teaterns och dansens.

– Vi har byggt nytt, samtidigt som vi har kunnat luta oss mot en gammal, stabil grund. Den kunskap som redan funnits har tagits tillvara och förstärkts med kompetens inom de nya områdena teater och dans. Samtidigt har vi byggt upp en helt ny enhet, Musikplattformen. Det första året har handlat mycket om att få allt på plats. Framför oss har vi den viktiga uppgiften att integrera de olika delarna och uppdragen ytterligare.

Bland världens största samlingar

Musikverket har alltså å ena sidan kulturarvet och sina stora samlingar, däribland en av världens största instrumentsamlingar, att förhålla sig till. Å andra sidan ska myndigheten möta det nutida musik- och kulturlivets pockande behov. Ett omöjligt uppdrag har vissa kritiker hävdat, men i själva verket är det precis tvärtom, menar Stina Westerberg. Det är i skärningspunkten däremellan som meningen uppstår.

– Musik låter bara när någon spelar den. Bibliotekets 400 000 noter och många teatermanuskript är tysta så länge de ligger i arkiven. Samma sak gäller för museets instrument och teaterföremål, de har inget egentligt värde om ingen får ta del av dem. Det är i mötet mellan kulturarvet och dagens kulturliv och i mötet mellan olika konstformer som synergier kan uppstå.

Stina Westerberg återkommer ofta till användarna, personerna inom teatern som hittar inspiration bland 1800-talets scenografiskisser, forskare som fördjupar sig i Visarkivets skillingtryck, besökare på museet som får titta, röra och göra i utställningarna och de som köper Caprice Records skivor med allt från Don Cherrys banbrytande jazz till svenska traditionella barnvisor.

Antigone i hiphopskrud

– Vi är ingenting utan våra användare. Elektronmusikstudion blir till av de konstnärer som kommer dit och verkar där. Musikplattformen blir till av de musiker som söker stöd och gör nyskapande musik genom sina projekt. Vi skulle kunna sitta här och konstruera allt möjligt, men utan ett möte med användare eller publik blir det ingenting.

Det räcker med att se tillbaka på Musikverkets första år för att inse att det redan har blivit en hel del, från Antigone i hiphopskrud till nyskriven kammarmusik för förskolebarn. Sammanlagt 33 miljoner kronor har delats ut till 150 samarbetsprojekt i musiklivet.

– Musikplattformens koordinatorer fyller en viktig funktion som rådgivare och bollplank för aktörer i det fria musiklivet och deras projekt. De har både konstnärlig och administrativ kompetens och vet hur vardagen för en frilansande musiker ser ut. Det gäller för övrigt väldigt många som jobbar på Musikverket, de bevarar kulturarvet på dagarna och på kvällarna går de ut och deltar i kulturlivet. Engagemanget för musik, teater och dans är otroligt starkt. Det är en fantastisk miljö att arbeta i.

”Större problem än operasexism”

Musikplattformen ansvarar för myndighetens jämställdhetsuppdrag från regeringen. Utredning efter utredning har visat att jämställdheten släpar efter i musiklivet jämfört med andra kulturområden. Musikverket har i uppdrag att hjälpa musiklivet att ändra på den saken.

– Problemet är betydligt större än vårens debatt om operasexismen. Hittills har vi lagt mycket fokus på att prata med olika delar av musiklivet för att kartlägga vilka behov som finns. Nu börjar det verkliga arbetet, att tillsammans med musiklivets aktörer uppnå förändring.

Musikverket har hittills utlyst och delat ut drygt 2 miljoner kronor till nio jämställdhetsprojekt i musiklivet och fler ansökningsperioder följer. Två av de projekt som redan har fått stöd riktar sig till barn och unga, ett önskemål som har framförts i flera av diskussionerna med musiklivet. Det går även hand i hand med Musikverkets uppdrag att stärka barns rätt att ta del av kultur och att själva få vara med och skapa den. Projektet Genusfällorna, som drivs av Sveriges Musik- och Kulturskoleråd, SMoK, går ut på att fortbilda kulturskolelärare för att motverka invanda könsroller i musikundervisningen.

Dåtid, nutid, framtid

– Normerna krig vem som får spela vad och vem som får ta plats cementeras redan på Kulturskolan. Målet med det här projektet är ett friare musicerande för både flickor och pojkar. Genom att sätta in insatser tidigt i utvecklingskedjan kan vi skapa långsiktig förändring. Det är ju de här flickorna och pojkarna som kommer att utgöra nästa musikergeneration. Barnen är framtiden som ska bygga vidare på dagens kulturliv, som i sin tur vilar stadigt på de konstnärliga uttrycken från förr.

Och mitt i mixen av dåtid, nutid och framtid jobbar Stina Westerberg vidare i tjänsterummet på Torsgatan, bland annat med ett nytt projekt för att placera kulturarvet i den digitala världen. Centralmuseernas samarbetsråd, där Musikverket ingår tillsammans med landets största museer, har nyligen inlett ett samarbete med det interaktiva uppslagsverket Wikipedia för att sprida information om kulturarvet till fler.

– Vi har ett viktigt uppdrag att nå ut till nya målgrupper och inte bara de redan invigda. Det digitala medielandskapet öppnar upp för helt nya möjligheter att tillgängliggöra kulturarvet utanför myndighetens väggar. Samarbeten, till exempel med Wikipedia, vår egen webbplats och närvaro i sociala medier är oerhört viktiga byggstenar för att vi ska nå en bredare och yngre publik med allt det vi har att erbjuda, avslutar Stina Westerberg.

Fakta

  • Stina Westerberg tillträdde som generaldirektör för Musikverket på verkets första dag 1 maj 2011.
  • Hon kom från vd-stolen på Svensk musik och har tidigare varit vd för Vadstena-Akademien.
  • Under 20 år var hon yrkesverksam som flöjtist i orkestrar som Folkoperan, Norrlandsoperan, Stockholms Blåsarsymfoniker, Sveriges Radios Symfoniorkester och Berlins Filharmoniska orkester.
  • Stina Westerberg är ledamot av regeringens Framtidskommission.

Kommentarer