Strindberg, skuld och skam

Skam är inget okänt tema i August Strindbergs dramatik. Fröken Julie är en adelsfröken som på midsommarnatten låter sig lockas av sin betjänt, och dagen efter i ruelse tar sitt eget liv. I Pelikanen finns den elaka modern som låter sina barn växa upp i misär, och vilka i skam utvecklar missbruk och psykisk instabilitet. Och i Ett drömspel finns till och med en plats med namnet Skamsund.

Pjäsen Påsk skrev Strindberg år 1900 och originalmanuskriptet finns i Musikverkets samlingar. Även här är skammotivet påtagligt och närvarande, men till skillnad från tidigare nämnda pjäser så slutar Påsk i en slags lycklig försoning, lämpligt nog av nästan religiös art.

Pjäsen handlar om familjen Heyst som bor i en småstad. Fadern sitter i fängelse till följd av grov ekonomisk brottslighet, och har lämnat familjen skuldsatt. Skvaller och löst prat finns överallt, och medför att familjens medlemmar drar sig undan sällskapslivet och mer och mer isolerar sig. Det enskilt största huvudbryet är fordringsägaren Lindkvist som vilken dag som helst väntas knacka på dörren för att mäta ut skulderna.

När Lindkvist dyker upp är sonen Elis den som med hårda och bittra ord tar på sig att försvara familjen. Men när han till slut faller till föga och skamset erkänner det rättmätiga – fadern har ju faktiskt erkänt sitt brott – i Lindkvists krav så inträffar det oväntade: Lindkvist ändrar sig, och avskriver alla skulder. För många år sedan har nämligen fadern i en prekär situation behandlat Lindkvist både vänligt och med välvilja. ”Så går allting igen, äfven det goda. Och för er fars skull…har jag strukit min fordran!” Skammen övergår till försoning, förtvivlan övergår till hopp. Även i det skamliga finns frön som kan blomma ut i stolthet.

Strindsberg originalmanus Påsk finns i Musik- och teaterbibliotekets samlingar. Se det på riktigt på Scenkonstmuseet.

Se manuset i sin helhet. 

Rikard Larsson, bibliotekarie specialiserad på teater

Kommentarsfunktionen är stängd