En kväll med folklighetsikonen ”Snoddas”

Vad är det som gör att vissa artister blir fenomen i sin samtid? Få personifierar detta så väl som en viss bandyspelare från Bollnäs som 1952 slog igenom i radio med dunder och brak genom att framföra en enkel visa – Gösta ”Snoddas” Nordgren.

Gösta "Snoddas" Nordgren sjunger i Lennart Hylands sista program av Karusellen. Foto: TT Nyhetsbyrån/Historical

Gösta ”Snoddas” Nordgren sjunger i Lennart Hylands sista program av Karusellen. Foto: TT Nyhetsbyrån/Historical

Just ”Snoddas” var ämnet när Visarkivet i samarbete med filmaren Jonas Sima arrangerade del två i miniserien Folkhemsikoner onsdagen den 22 oktober i Musik- och teaterbiblioteket. Kvällen innehöll såväl filmvisning som föredrag och diskussion, programpunkter som ur olika perspektiv belyste ”Snoddas” artistskap, repertoar och resonans i kulturdebatten.

Jonas Sima visade sin film Jag var ung en gång för länge sen (1991) och berättade om arbetet med både den och den senare utgivna boken Sagan Snoddas. Sverige i oskuldens tid (1996). I filmen skildras ”Snoddas” genom intervjuer med vänner, familj, managers och medmusikanter och inte minst med arkivklipp och reflektioner.

Efter filmvisningen höll Visarkivets Karin Strand ett anförande om den mer kritiska samtidsreceptionen av ”Snoddas”. Han blev nämligen inte bara den breda publikens idol och angelägenhet utan också något för såväl kulturkritiker som kuplettmakare att förhålla sig till.

Efter detta var ordet fritt och diskussionen fortsatte med publiken om vad det var ”Snoddas” egentligen slog an i efterkrigstidens Sverige. Kanske var det fråga om nostalgi redan för samtidspubliken? Kvällen avslutades som sig bör med ett klingande framförande av ”Flottarkärlek” där Visarkivets Wictor Johansson ackompanjerade sångaren Daniel Björkander på dragspel.

Daniel Björkander och Wictor Johansson avslutar kvällen med "Snoddas" genombrottssång "Flottarkärlek".  Foto: Karin Strand

Daniel Björkander och Wictor Johansson avslutar kvällen med ”Snoddas” genombrottssång ”Flottarkärlek”. Foto: Karin Strand

Poptexter betraktade ur översättningsperspektiv

4–6 april gick Second Nordic Translation Conference av stapeln på University of East Anglia(UEA) i Norwich. Konferensen arrangerades av forskarna BJ Epstein (UEA) och Gudrun Rawoens (Ghent University) och lockade närmare hundratalet deltagare från hela Europa, främst översättningsvetare, översättare och författare.

Andrew Chesterman (Helsingfors universitet), en av konferensens key note speakers, talade om ”den deskriptiva paradoxen” – hur översättningsteori kan påverka praktiken. Foto: Karin Strand

Föredragen rörde olika aspekter av språktolkningens teori och praktik i de mest skilda genrer och funktioner: barnböcker, filmtextning, facklitteratur, kriminallitteratur och akademisk prosa. Bland de författarskap som ägnades särskilda inlägg märktes Bellman, Ibsen, Lagerlöf och Sjöwall-Wahlöö. Ladda ner hela programmet här.

I en av konferensens paneler medverkande Visarkivets Karin Strand tillsammans med nordiska sångforskarkollegorna Johan Franzon (Helsingfors universitet), Annjo K Greenall (NTNU, Trondheim) och Henrik Smith-Siversten (Kungliga biblioteket, Köpenhamn). Ämnet för panelen var översättning och adaption av angloamerikansk populärmusik till skandinaviska språk, vilket i de individuella presentationerna belystes genom fallstudier. Strand talade om när croonern blev svensk (1920-talet), Franzon belyste tendenser i 1940-talets import av amerikansk schlager, Smith-Sivertsen illustrerade hur de förändrade förlagsrättigheterna under 1960- och 70-talet fick betydelse för textbearbetningarna och Greenall lyfte fram senare års fenomen av tribute-skivor av s.k ”singer-translators”.

Tre av sångöversättningspanelens fyra deltagare – Henrik Smith-Sivertsen, Annjo K. Greenall och Johan Franzon – poserar framför University of East Anglia. Foto: Karin Strand

En gemensam slutsats var att sångtexter lyder under andra villkor än många andra slags texter ur översättningssynpunkt, vilket delvis har att göra med att de är multimodala. Den stora variationen i grad av trohet mot originaltexten beror på de många hänsyn som måste tas för att en populärsång ska fungera i sitt nya sammanhang. Metrik, sångbarhet och relevans för den aktuella publiken är jämte upphovsrättsliga begränsningar och möjligheter några av parametrarna som avgör varför orden i musiken blir som de blir.

Konferensens inlägg kommer att publiceras i en antologi.