Samtalspanel kring Don Cherry

Trumpetaren och ”världsmusikern” Don Cherry (1936-1995) var föremål för en intressant paneldiskussion på ABF-huset i Stockholm, torsdagen den 25 september.

Eagle-Eye Cherry och Steve Roney. Foto: Ulla Andesong

Eagle-Eye Cherry och Steve Roney. Foto: Ulla Andesong

Till panelen hade personer bjudits in, som på ett eller annat vis, har en relation till Don Cherry och hans musik: Tonie Roos, konstnär och vän till familjen; Eagle-Eye Cherry, sångare och son till Don Cherry; Bengt Berger, slagverkare; Jan Bruér, jazzforskare och tidigare producent på Rikskonserter/Caprice Records; Thomas Millroth, musikkritiker och författare; Steve Roney, arrangör och vän till familjen; Lennart Åberg, saxofonist.

Moderator och samtalsledare var Magnus Nygren, musikskribent på Svenska Dagbladet och nätpublikationen Soundofmusic samt även författare till en kommande bok om Don Cherry.

Ett 80-tal personer hade kommit till ABF för att lyssna på detta samtal som behandlade personliga minnen och Don Cherrys musikaliska betydelse för sin samtid och för musiken idag. Detta varvades med jämförande kulturanalyser för att kunna förstå den tid som Cherry verkade i. Caprice Records hade också försäljning av de två skivproduktionerna med stark koppling till kvällens ämne: ”Organic Music Society”( CAP 21827 ) och ”Live in Stockholm” (CAP 21832).

Paneldiskussionen var ett samarbete mellan ABF Stockholm, Caprice Records och Musikverket.

/Roger Bergner

Månadens bild: Don Cherry

Don Cherry. Foto: Christer Landergren

Don Cherry. Foto: Christer Landergren

Månadens bild från Svenskt visarkiv är från sent 1960-tal och föreställer musikern Don Cherry (1936–1995), avbildad av jazzfotografen Christer Landergren.

Trumpetaren och multiinstrumentalisten Don Cherry föddes i Oklahoma City i USA. I början av 1950-talet framträdde han med olika jazzmusiker i Los Angeles. Känd blev han först 1958, när han spelade med altsaxofonisten Ornette Coleman, först i en kvintett med pianisten Paul Bley och senare i en pianolös kvartett, som spelade in ett flertal betydande jazzhistoriska skivor i slutet av 50-talet och i början 60-talet.

Från Oklahoma City till Tågarp

Under 1960-talet kom Cherry att spela i många och stilistiskt mycket skiftande sammanhang, i gruppen New York Contemporary Five med bland andra Archie Shepp och John Tchicai och med musiker som Sonny Rollins, Steve Lacy, Albert Ayler och George Russell med flera.

Cherry ledde också en egen internationell grupp i mitten av 60-talet med bland andra Gato Barbieri. Denna grupp framträdde på jazzklubben Gyllene Cirkeln i Stockholm. Cherry hade tidigare besökt Stockholm med olika musiker och staden skulle komma att bli hans hemstad under några år, för en senare flytt till Tågarp i Skåne.

Organic Music Society

I Stockholm blev Cherry en viktig inspirationskälla för musiker som till exempel Bernt Rosengren, Christer Bothén, Tommy Koverhult och Bengt Berger. Han höll kurser och workshops i ABF-huset och sommaren 1971 fungerade han som kapellmästare i den berömda Bucky Dome utanför Moderna Museet.

Det var bland annat här hans experimentella och numera kultklassade album Oragnic Music Society spelades in. 2012 gavs skivan ut på nytt av Caprice Records, som precis som Visarkivet är en del av Statens musikverk. Förutom en nytryckt lp-utgåva släpptes skivan för första gången även på cd. Läs mer.

Sprängde musikaliska gränser

Cherry kunde fungera som en katalysator i musikaliska sammanhang och verkligen få i gång sin omgivning. I Sverige hade han också träffat sin fru, textilkonstnären Moki Karlsson Cherry.

Från att ha spelat en musik starkt inspirerad av Ornette, utvecklas Cherry under 1960-talet till att spela en allt friare musik, som bland annat kan höras på de skivor han spelade in för Blue Note vid denna tid.

Musik kort och gott

Runt 1968 börjar Cherry allt mer att intressera sig för musik från andra delar världen, Afrika och Asien. I Stockholm träffade han den turkiske trumpetaren Maffy Falay. För Cherry var det inte längre viktigt att tydligt definiera vad det är för musik han spelade. Folkmusik från olika världsdelar blandades med mer jazzorienterad musik. Själv nöjde sig Cherry kort och gott med att kalla det hela för ”musik”!

Han fortsatte att under resten av sitt liv, med en stor nyfikenhet och ett gott öra, att utveckla denna form av ”världsmusik”.