Lyssnandet, blicken och sången

En grupp forskare och utövare inom vokal folkmusik möttes på Svenskt visarkiv 6–7 november för ett seminarium om hur vi använder lyssnandet respektive blicken i nutida gehörstradition. Titeln på seminariet var Lyssnandet och blicken i sångkulturer och arrangör var Ingrid Åkesson vid Visarkivet. Även Visarkivets Karin Strand deltog i seminariet.

Spontant tänker de flesta av oss kanske att lyssnandet hänger samman med muntlighet och synen, blicken med skriftlighet. Men går det verkligen en skiljelinje mellan muntlighet och skriftlighet? Vad innebär de begreppen i praktiken när vi kombinerar visuellt minne (som kan vara en minnesbild av en nedskriven text eller en notbild – men också en minnesbild av ansiktet och kroppen hos den sångare vi lärde oss en visa av) med auditivt minne (som kan innebära gehörsinlärning direkt i stunden från en annan person eller från en fixerad inspelning)? Ska vi tala om ett muntligt förhållningssätt till olika slags källor snarare än ”muntlig kultur” i allmänhet? Har sångrösten idag den dubbla karaktären av dels ett ytterst personligt avtryck och dels en vara eller produkt som kan säljas på en marknad? Är tonalitet relativ? Måste det som klingar ut i rummet vara mera ”riktigt” än det som klingar inne i huvudets akustiska rum? Hur kan handskrivna visböcker användas som samlingspunkt, som förstärkare av motsättningar eller för att markera ägande? Vilka roller har egentligen melodiangivelserna i skillingtrycken spelat? Har förra sekelskiftets blindvisor relevans för sjuka och arbetslösa idag?

Sångkonferensens deltagare.
I bakre raden Lena Halskov Hansen, Andrea Susanne Opielka, Ingrid Åkesson, Kristin Borgehed, Ingrid Gjersten och Margareta Jersild. I främre raden Karin Strand och Anne Murstad.
Foto: Eric Hammarström

 

Dessa och andra frågor diskuterades under rubriker som Muntlighet i vår senmoderna verklighet och Digital revolution i relation till traditionsförmedling. De som deltog i seminariet är medlemmar av ett tvärvetenskapligt nordiskt nätverk, Nordisk Forskernettverk for Vokal Folkemusikk. Från nätverket har tidigare publicerats en antologi, Tradisjonell sang som levende prosess, som presenteras här och här.

Instrument som kulturarv

Nordiskt instrumentseminarium arrangeras vartannat år av forskare och instrumentbyggare i de nordiska länderna. Denna gång hölls seminariet på Valdres Folkemuseum i Fagernes, Norge. Arrangörer var Valdres museer, Eric Sahlströminstitutet och det norska Rådet för folkemusikk og folkedans. Seminariet hölls den 12-14 november.

Seminariet belyste olika teman med anknytning till instrumentbygge. En av de viktigare huvudfrågorna rörde behovet av kulturpolitiska insatser för att säkra instrumentbygge som hantverk – i realiteten nationella handlingsplaner och riktlinjer. Detta diskuterades i en debatt med representanter för Sverige, Norge, Island och Finland. I synnerhet behandlades de eventuella möjligheter som UNESCO:s konvention angående immateriella kulturarv skulle kunna innebära för instrumentbyggare. Listan har ratificerats av samtliga länder i Norden och arbete med implementering pågår just nu.

I seminariet deltog Statens musikverks Eva Olandersson från Musik- och teatermuseet och Dan Lundberg från Arkiv- och biblioteksavdelningen. Den senare var också svensk representant i debatten om kulturpolitiska insatser för instrumentbygge.

Rapport från Gambia

Under första veckan i november tog Svenskt visarkivs pågående projekt i Gambia flera steg framåt. Visarkivets forskningsarkivarie Mathias Boström reste till det västafrikanska landet tillsammans med ljudteknikern Tommy Sjöberg från Folkmusikens hus i Rättvik för att ge en veckas utbildning i hur man digitaliserar, katalogiserar och arkiverar audiovisuellt material.

Forskningsassistenten Lamin Yarbo kontrollyssnar

Forskningsassistenten Lamin Yarbo kontrollyssnar på en pågående digitalisering av en fältinspelning. Foto: Michael Campbell, NCAC.

Visarkivets och Folkmusikens hus gambiska projektpartner, National Centre for Arts and Culture (NCAC), hade förutom sin egen personal även bjudit in representanter från bland annat Gambias radio, nationalbibliotek och riksarkiv för att ta del av vår undervisning. På så sätt kunde vår insats få en vidare spridning i Gambia, eftersom behovet av digitalisering finns hos alla arkivinstitutioner, där såväl som här hemma. Kursveckan var dessutom en del av ett större utbildningspaket för NCAC:s personal, som ingår i ett parallellt drivet digitaliseringsprojekt vid NCAC med finansiering från British Librarys ”Endangered archives programme”. Detta projekt leds av Dr Toby Green vid King’s College i London, en historiker med inriktning mot västafrikansk historia. Under veckan vi var på plats var även Green där och deltog i undervisningen med en föreläsning om den stora betydelsen av NCAC:s samlingar för den historiska forskningen samt en workshop om olika vägar att sprida information om arkivets samlingar.

Rengöring av bandspelarens tonhuvud

Rengöring av bandspelarens tonhuvud innan digitaliseringen av bandet påbörjas. Foto: Michael Campbell, NCAC.

Det brittiska och svenska projektet hade gemensamt införskaffat digitaliseringsutrustning till NCAC. Under den i flera avseenden heta veckan instruerades och tränades personalen i att hantera bandspelare, omvandlare av analoga till digitala signaler och ljudprogram i dator, katalogisering av inspelningar och arkivering av digitaliserat material. Förutom det varma vädret hettade det även till i undervisningen. Det mesta som kunde gå fel gick nämligen snett: mycket krånglande programvara och datorer till att börja med, kassetter som gick sönder och återkommande strömavbrott. Men det löste sig i slutändan och kursdeltagarna fick härmed också inblick i hur problemlösning kan gå till i praktiken; en nog så viktig erfarenhet inför deras fortsatta digitaliseringsarbete på egen hand. Undervisningen blev alltså mer instruktiv än vi hade föreställt oss innan vi åkte. När vi instruktörer kom till NCAC:s arkivlokaler den sista kursdagen pågick redan digitalisering för fullt vid de tre arbetsstationerna. Vi var överflödiga, och målet för veckans undervisning var således uppfyllt.

CD:n Gems of the GambiaDen fina cd:n ”Gems of the Gambia” släpptes också i samband med vårt besök. Skivan innehåller arkivinspelningar med musik ur NCAC:s och Radio Gambias samlingar och NCAC har producerat den inom ramen för vårt projekt, som finanseras av Statens musikverk. Hela veckan inleddes med en ceremoni med många namn på talarlistan med anledning av den nya utrustning som arkivet försetts med, den utbildningsvecka med internationella lärare som stod i begrepp att inledas samt skivsläppet. Gambias turist- och kulturminister skulle ha invigningstalat vid ceremonin men fick förhinder och representerades istället av sin statssekreterare. Även gambisk press och TV var närvarande och rapporterade om händelsen, vilket skulle visa sig bli betydelsefullt.

Projektet fortsätter huvudsakligen genom digitalisering vid NCAC i Gambia. En mindre samling äldre videoband, som inte gick att digitalisera i Gambia, har vi tagit med oss för att låta digitalisera i Sverige. På väg hem stoppades vi i bagagekontrollen på flygplatsen, där personalen undrade vad det var för ovanligt material vi ville föra ut ur landet. Halvvägs genom vår förklaring skiner en av vakterna upp: ”Jag såg er på TV tidigare i veckan”. Därefter var det inga problem.

Alla kursdeltagare och lärare uppställda framför NCAC:s arkivlokal i Fajara

Alla kursdeltagare och lärare uppställda framför NCAC:s arkivlokal i Fajara efter kursens avslutning. Flera av deltagarna är uppklädda eftersom de ska vidare till fredagsbönen. Foto: NCAC.

Recorded Editions of Contemporary Music

ECM recordings as artistic expressions and cultural practice

Seminarium, Nasjonalbiblioteket i Oslo, fredagen den 18 oktober 2013

Jan Erik Kongshaug och Manfred Eicher

Jan Erik Kongshaug och Manfred Eicher
Foto: Nasjonalbiblioteket i Oslo

Nasjonalbiblioteket i Oslo bjöd in till ett högintressant och välbesökt seminarium kring det tyska skivbolaget ECM. Detta med anledning av att ECM och Rainbow Studio tidigare i år har deponerat sitt bandarkiv till biblioteket. En samling på 600 band.

Under många år spelade ECM in sina skivor i den berömda Rainbow Studio i Oslo. ECM tillhör ett av världens mest kända skivbolag med en utgivning av jazzskivor sedan 1969.

Numera har man också en utgivning av klassisk musik. Grundaren av bolaget, Manfred Eicher, hade bjudits in liksom inspelningsteknikern och ägaren till Rainbow Studio, Jan Erik Kongshaug.  Till seminariet hade också basisten Arild Anderson bjudits in samt två forskare, Peter Elsdon från England och Krin Gabbard från USA, som båda fördjupat sig i olika aspekter av ECM:s estetik och praktik. Elsdon nämnde ECM som en föregångare när det gäller att spela in soloskivor.

Forskningsbibliotekarien Ivar Håkon Eikje inledde seminariet med en presentation av ECM:s historia.

Professor Hans Weisethaunet ledde seminariet och i samtalet med Manfred Eicher fick denne gott om tid att utveckla sina idéer och filosofi kring sitt livsverk. Som producent liknar Eicher gärna sig själv vid en ”filmregissör” eller ännu hellre en auteur.  Det handlar om att ha ”blicken” och kontrollen över alla delar av produktionen, allt från idé till färdig skiva. Ingenting får lämnas åt slumpen! Samtidigt ser han en studioinspelning som ett ”teamwork”. Han pratade också om viktigen av att man måste kunna lyssna, ”The Art of listening”, och att musik inte är ”ljud”, utan tid, känsla och tystnad.  Att det skulle finnas något utmärkande ”ECM-sound” ville han dock inte tillstå.

Samtalet med Jan Erik Kongshaug blev, av naturliga skäl, mer tekniskt inriktat, där han också berättade om den första legendariska studion, Arne Bendiksen Studio i Oslo, med sin numera världsberömda Steinwayflygel, där Keith Jarrett spelade in sin först soloskiva 1971.

Arild Andersen gav det hela en musikalisk skepnad i ett fantastiskt solo på kontrabas!