Visarkivet anordnade mästerspelmanskonsert

I lördags anordnade Svenskt visarkiv sin årligt återkommande ”Mästerspelmanskonsert”, som i år ägde rum i Jakobs kyrka i Stockholm. Medverkade gjorde Ulrika Bodén, Anders Norudde, Magnus Gustafsson samt Eva Blomquist-Bjärnborg. De två sistnämnda tilldelades tidigare i år Zornmärket i guld, en utmärkelse som ges till särskilt framstående traditionsbärare.

 

Mästerspelmanskonserten var en del av den spelmansstämma som samtidigt arrangerades i Kungsträdgården.

Mästerspelmanskonsert i Jakobs kyrka.

Mästerspelmanskonsert i Jakobs kyrka. Foto: Torbjörn Ivarsson

De medverkande; Anders Norudde, Ulrika Bodén, Eva Blomquist-Bjärnborg samt Magnus Gustafsson

De medverkande (fr v); Anders Norudde, Ulrika Bodén, Eva Blomquist-Bjärnborg samt Magnus Gustafsson. Foto: Torbjörn Ivarsson

 

 

Samspel och förhandling – tema för konferens

Den 18–21 augusti gick den 33:e Nordiska Etnologi- och Folkloristikkonferensen av stapeln vid Universitetet i Köpenhamn. Konferenserna äger rum vart tredje år och värdskapet turnerar mellan de nordiska länderna. 2012 hölls konferensen i Bergen, 2018 blir det Uppsala. I konferenserna deltar forskare i etnologi och folkloristik, och också många verksamma vid arkiv och museer med bakgrund i dessa discipliner. För alla med denna ämnesgrund (i Sverige innefattar etnologi också folkloristik, medan det till exempel i Finland är skilda ämnen) är detta den enda gemensamma mötesplatsen, ett viktigt forum för att hålla sig uppdaterad med aktuella diskussioner och pågående forskning, men också för att knyta nätverk och umgås.

Årets tema var, som brukligt, bredast tänkbara: ”CO-” (som i Copenhagen) – med associationer till allt från cooperation till contestation, från samarbete till förhandling. Med fem plenarföreläsningar, 22 paneler och fyra workshops fördelade på nio parallella sessioner från nio på morgonen till sex på kvällen är det ett digert schema och inte alltid lätt att navigera. Läs mer om programmet här. Själv deltog jag i panelen Co-existence om samspel mellan människa och djur/natur, med ett paper som diskuterade hur naturhistoriska museers gestaltningar av död och massutdöende visar på känslosamma och existentiella sidor hos museerna som ofta glöms bort till förmån för deras rationella och vetenskapsförmedlande roll.

I panelen Collectors and Collections diskuterade Anna Johansson, etnolog vid Umeå Universitet, ett pågående forskningsprojekt om musiktjänsten Spotify och algoritmiska publiker – med frågor om bland annat vilka normer som möter användaren i särskilt komponerade spellistor för olika sociala tillfällen, för rekreation och återhämtning.

I en annan panel, The Production of Knowledge at Tradition Archives, diskuterade Audun Kjus vid Norsk Etnologisk Gransking folkminnesarkivens digitalisering, och två andra spännande papers handlade om samspelet mellan så kallade ortsmeddelare och insamlare vid arkiv och universitet och om folktrons plats i insamlingar under Sovjettidens Estland (Marleen Metslaid respektive Ave Gorsic, båda Estniska Folklorearkivet, Tartu). Barbro Klein, professor emerita (Stockholm och Uppsala) agerade kommentator och betonade att kunskapsproduktion bygger på kritisk reflektion kring metoder och samlingars tillkomst inifrån arkiven, en kritik som hon menade ofta saknas.

Panelen Challenging Museum Authority? visade med exempel från Norge, Danmark och Sverige, och inte minst de diskussioner som följde, att museers roll, ansvar och representationer fortfarande är väldigt laddade frågor både på museerna och inom akademin. Diskussionerna handlade å ena sidan om hur museerna ska bli mindre auktoritativa och väcka frågor snarare än entydiga svar, å andra sidan om museerna har ett ansvar att spegla samhället i dess mångfald.

Gutenbergparentesen

Valdimar Hafsteins bild av Gutenbergparentesen. Foto: Sverker Hyltén-Cavallius

Den huvudtalare som väckte mest tankar hos mig var isländske folkloristen Valdimar Hafstein som talade under rubriken: Authors, Editors, Folk: Copyright and Creative Agency from a Folklorist’s Perspective. Med en tillbakablick mot ”Gutenbergparentesen” – en period på sisådär 500 år då förmedlingen av idéer, berättelser och musik dominerades av tryckta medier och därmed sammanhängande idéer om intellektuell upphovs- och äganderätt – utgick Hafstein från exemplet med folkvisan ”Vísur Vatnsenda Rósu”. Med visans förflyttningar – från sjungen och nedtecknad folklig melodi till omhuldat körverk till poplåt (Björk) till speldosor till upphovsrättstvister (och noter där ”traditionell visa” plockats bort), kunde Hafstein diskutera den komplexa frågan om upphovspersoner, upphovskollektiv och upphovsrätt, i samspelet mellan skriftlig och muntlig kultur. Med dessa samspel och förhandlingar i bakhuvudet kan vi närma oss både arkivets samlingar och dess roll i samtiden.

Ny medarbetare med inriktning mot populärmusik

Sverker Hyltén-Cavallius. Foto: Hjalmar Hyltén-Cavallius.

Sverker Hyltén-Cavallius. Foto: Hjalmar Hyltén-Cavallius.

Denna vecka tillträder Visarkivets nya medarbetare Sverker Hyltén-Cavallius sin tjänst som forskningsarkivarie med inriktning mot 1900-talets populärmusik. Han är docent i etnologi och har tidigare varit anställd som lektor och forskare vid Stockholms universitet och Göteborgs universitet.

Som forskare har Hyltén-Cavallius främst ägnat sig åt frågor kring musik, generation och historieproduktion. I avhandlingen Minnets spelrum (2006) undersöks vilka slags pensionärskap som formas i olika musiksammanhang, och i den nyligen utgivna Retrologier (2014) studeras hur förflutenheter formas och förhandlas i nätverk kring rockmusik från 1970-talet.

På Visarkivet kommer Hyltén-Cavallius att arbeta med material och projekt rörande populärmusik, svara på förfrågningar och ansvara för referensbiblioteket.
En välkommen kompetens har härmed klivit ombord!

 

Nya forskningsprojekt i musiketnologi

Den inre och yttre sångrösten, skapandeprocesser i rap, Scenkonstmuseets historia och kulturpolitikens regionalisering. Dessa ämnen är vad några av den yngre generationen svenska musiketnologer forskar kring. Projekten presenterades vid ett seminarium på Svenskt visarkiv/Musikverket den 16 juni 2015.

Musiketnologi, ett område där olika relationer mellan musik-människa-samhälle står i centrum, är ett stort fält internationellt, men i Sverige kan ämnet studeras endast som deldisciplin vid enstaka universitetsinstitutioner, eller utomlands. Musiketnologin utgör också en viktig bas för arbetet vid Svenskt visarkiv, som sedan många år omfattar forskning såväl som insamling, tillgängliggörande och service till forskare och allmänhet. Därför bjöd Svenska kommittén av ICTM (International Council for Traditional Music, den största internationella sammanslutningen inom området musiketnologi) i samarbete med Svenskt visarkiv in till ett halvdagsseminarium tisdagen den 16 juni, där fyra nu aktiva doktorander vid olika institutioner fick möjlighet att presentera sina avhandlingsprojekt och diskutera med några seniora forskare. De olika projekten har på olika sätt en anknytning till det musiketnologiska fältet.

 

Doktoranderna Andrea Dankic och Madeleine Modin.

Doktoranderna Andrea Dankic och Madeleine Modin. Foto: Ingrid Åkesson.

Kristin Borgehed vid The Elphinstone Institute, University of Aberdeen, Skottland presenterade sitt projekt Tuning the Human Voice: An Empirical Exploration of Tonality in Northern Traditional Singing. Det handlar bland annat om klangen i röstens olika rum, inuti sångarens huvud och utanför, för lyssnarna. Undersökningen sker dels genom förkroppsligad sångupplevelse, dels etnografiska metoder och dels mätmetoder som spektrogram. Andrea Dankic vid Institutionen för etnologi, Stockholms universitet arbetar med projektet Att göra hiphop. Musikskapande processer som praktik och position, där hon vill undersöka hur praktik, kreativitet och sociala positioner samspelar. Daniel Fredriksson vid Institutionen för kultur- och medievetenskaper, Umeå universitet, presenterade sitt arbete kring Musiklandskap – musik, plats och kulturpolitikens regionalisering. Syftet är att utforska hur diskurser kopplade till musik, politisk och administrativ styrning samt plats länkas samman genom att studera kulturpolitikens regionalisering i Dalarnas län. Madeleine Modin vid Institutionen för musikvetenskap, Stockholms universitet forskar kring revitaliseringen av äldre musik representerad av den mångåriga konsertverksamheten vid den institution som nu har namnet Scenkonstmuseet: Musikaliska instrumentationer. Samlande, folkbildning och revitalisering på Musikhistoriska museet 1899-1973.

Som inbjudna diskussionspartners deltog också docent Lars Kaijser, Stockholms universitet, docent Karin L Eriksson, Linnéuniversitetet, docent och arkiv- och bibliotekschef Dan Lundberg, Musikverket/Åbo akademi och fil dr Ingrid Åkesson, Musikverket/Svenskt visarkiv. Dessutom deltog andra medlemmar av Svenska kommittén av ICTM, varav några nuvarande och tidigare kolleger från några av Musikverkets institutioner. Initiativtagare till seminariet var Ingrid Åkesson, som är ordförande i Svenska kommittén för ICTM.

Paketpris på Svenska låtar!

Folkmusiksamlingen Svenska Låtar utgör med sina 24 volymer det stora standardverket inom svensk folkmusik. Geografiskt omfattar utgåvorna så gott som samtliga svenska landskap och innehåller tusentals folkmusiklåtar, i första hand instrumentala. Svenska Låtar är resultatet av ett omfattande insamlingsarbete i det som hette Folkmusikkommissionens regi. De 24 notutgåvorna gavs för första gången ut i tryck mellan åren 1922 och 1940, och är än idag en viktig inspirations- och kunskapskälla för nya generationer folkmusiker.

Svenska låtar. Foto: Jonas André

Svenska låtar. Foto: Jonas André

Sedan ett antal år föreligger hela Svenska Låtar i nytryck av Svenskt visarkiv. Nu erbjuder Visarkivet ett förmånligt paketpris om endast 2500 kronor för den som vill ha hela samlingen i sin ägo. Böckerna kan köpas över disk i vår expedition eller beställas via mejl (porto tillkommer vid postorder): visarkivet@musikverket.se. Glöm inte att uppge namn och adress.

Folkmusikkommissionens dokumentationsarbete av svensk folkmusik är dock ännu mera omfattande än det material som publicerades i den tryckta utgåvan av Svenska Låtar. Folkmusikkommissionens arkiv finns i sin helhet publicerat online på Visarkivets webbplats. Här går det att förkovra sig ytterligare i notuppteckningar av folkmusik från hela Sverige.

O’tôrgs-Kaisa intervjuad inför återutgivningen av Unga spelmän från Hälsingland

LP:n Unga spelmän från Hälsingland var den sista i Svenskt visarkivs och Caprice Records serie Unga svenska spelmän och gavs ut 1982. De flesta musikerna som spelades in på de fem skivorna i serien är i dag etablerade i folkmusiksverige och utgör förebilder för dagens spelmän. En av de mest intressanta musikerna på skivan från Hälsingland är O’tôrgs-Kaisa Abrahamsson. Kaisa var 23 år när skivan gavs ut. På skivan spelar hon tre traditionella hälsingelåtar tillsammans med sin spelkompis Marika Andersson – Polska efter Pusten i Rogsta, Gånglåt efter Malångs August i Jättendal och Glada Nisses vals  av Helge Nilsson.

Unga svenska spelmän var ett inspelningsprojekt som initierades av Visarkivet på 70-talet – resultatet blev en serie med 5 LP-skivor som gavs ut av Caprice Records. Man ville spegla det nya som hände i folkmusiksverige. Det mesta som samlats in och getts ut tidigare var ju enligt receptet ju äldre desto bättre. Nu tänkte man sig att fånga upp den nya generationen folkmusiker som hittat till folkmusiken under 70-talets folkmusikvåg.

O'tôrgs-Kaisa Abrahamsson. Foto: Dan Lundberg

O’tôrgs-Kaisa Abrahamsson. Foto: Dan Lundberg

Caprice Records genomför just nu en satsning på digitala utgåvor ur den tidigare produktionen och näst i tur är serien Unga svenska spelmän. I samband med detta passar Visarkivet på att intervjua ett antal av musikerna som var med på inspelningarna.

I intervjun som gjordes den 25 mars 2015 talar Kaisa och Dan Lundberg om hennes karriär och om inspelningen av Unga svenska spelmän.

Den komplicerade relationen mellan gammeldans och folkmusik

Seminarium på Folk- och världsmusikgalan

Visarkivets seminarium om gammeldans och folkmusik lockade många intresserade deltagare. Foto: Dan Lundberg.

Svenskt visarkiv anordnade seminarium på Folk- och världsmusikgalan

I helgen som gick avslutades årets upplaga av Folk- och världsmusikgalan med galakonsert inför en fullsatt Berwaldhall i Stockholm. Förutom artistframträdanden av bland andra Sallyswag, Stefan Sundström och Gässbikôllor så delades prestigefyllda priser ut till artister och andra aktörer inom folk- och världsmusikfältet.

Lördagens galakonsert föregicks av en hel veckas kringarrangemang med konserter, kurser och seminarier. Även Svenskt visarkiv deltog i programmet. Lördagen den 14 mars arrangerades ett seminarium med rubriken ”Folkmusik och gammeldans – en komplicerad relation”. Visarkivets Dan Lundberg och Wictor Johansson diskuterade tillsammans med dragspelaren Tulliki Bartosik och dansetnologen Mats Nilsson olika aspekter på relationen mellan folkmusik och gammeldans.

Frågeställningarna var många – till exempel vad som har exkluderats från definitionen av folkmusik och hur dragspelare har förhållit sig till folkmusiken. Frågor utan självklara svar, men som stimulerade till diskussion där även deltagarna i den månghövdade publiken deltog med liv och lust. Dessvärre gick tiden allt för fort. Diskussionen hade utan tvekan kunnat fortsätta ännu en bra stund, så det finns all anledning att återkomma i ämnet.

Visarkivet på Gotland

Fredagen den 6 mars var en heldag på Gotland för Visarkivet. Det stora insamlingsprojektet av visböcker som genomförts i samarbete med Radio Gotland avslutades och man passade dessutom på att besöka folkhögskolan i Hemse för att informera om Visarkivets verksamhet. Dessutom togs en donation av dansfilmer emot. http://musikverket.se/artikel/gotlandska-visbocker-firar-final-i-radio/

Visboksprojektet inleddes 2009 genom ett upprop i Radio Gotland där gotlänningarna uppmanades att lämna in handskrivna visböcker till visarkivet för inskanning. Uppropet skedde genom programmet Maris Café i P4 Radio Gotland. http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=94&grupp=18760

Nu avslutades projektet där det började när Dan Lundberg och Karin Strand besökte Caféet för att diskutera visböcker med Mari Winarves gäster och med radioproducenten Eva Sjöstrand som ledde projektet på Gotland och som skrivit de presentationer av visböckernas tidigare ägare, som finns att läsa på Visarkivets hemsida. http://musikverket.se/svensktvisarkiv/gotlandska-visbocker/

Maris Café

Karin Strand och Dan Lundberg diskuterar visböcker i Maris Café. Foto: Lasse Eskelind, Radio Gotland

På förmiddagen besökte Karin Strand och Dan Lundberg Hemse folkhögskola för att beskriva Visarkivets verksamhet och ge en introduktion till samlingarna och arkivets sökresurser.

Visarkivets dansarkivarie Anna Nyander passade på att ha ett möte med Owe Ronström, professor i etnologi, för att diskutera framtida dokumentationsprojekt. Owe donerade dessutom delar av sin egen danssamling till Visarkivet.

Musikarkeologi – ett instrument för konst och kunskap

Har en avfasad benbit från bondestenåldern använts som nålhus eller visselpipa? Musikarkeologi eller – som en del benämner det – ljudarkeologi är en ung forskningsinriktning som uppstod på 1970-talet.

Måndagen den 2 februari hölls ett seminarium på Svenskt visarkiv där Cajsa S. Lund berättade om ämnets bakgrund och nuläge i ett nationellt och internationellt perspektiv. Historien började 1977, då det första gången hölls ett ”round table” kallat Music and Archaeology vid Berkeleyuniversitetet, USA, och ämnet har utvecklats med en internationell profil från första början. Seminariet hölls inom ramen för Svenska kommittén av International Council for Traditional Music, ICTM.

Cajsa S Lund berättar om musikarkeologiska fynd. Foto: Dan Lundberg

Cajsa S Lund berättar om musikarkeologiska fynd. Foto: Dan Lundberg

Nu finns det i Europa en ung generation musikarkeologer som har initierat ett omfattande femårigt EU-projekt, EMAP (European Music Archaeology Project)  där Cajsa är Sveriges representant. Hon är numera också knuten till Linnéuniversitetet i Kalmar-Växjö där man sedan ett par år satsar på ämnesområdet musikarkeologi.​

Cajsa Lund, som själv är blåsare, illustrerade sitt föredrag med olika medhavda forntida ljudredskap som visselpipor, flöjter och rasselinstrument.

Åsa Jinder intervjuad

Unga svenska spelmän var ett inspelningsprojekt som initierades av Visarkivet på 70-talet – resultatet blev en serie med 6 lp-skivor som gavs ut av Caprice Records. Man ville spegla det nya som hände i folkmusiksverige. Det mesta som samlats in och getts ut tidigare var ju enligt receptet ju äldre desto bättre. Nu tänkte man sig att fånga upp den nya generationen folkmusiker som hittat till folkmusiken under 70-talets folkmusikvåg.

Caprice Records genomför just nu en satsning på digitala utgåvor ur den tidigare produktionen och näst i tur är serien Unga svenska spelmän. I samband med detta passar Visarkivet på att intervjua ett antal av musikerna som var med på inspelningarna.

Åsa Jinder och Dan Lundberg

Åsa Jinder intervjuas av Dan Lundberg.
Foto: Torbjörn Ivarsson.

Lp:n Unga spelmän från Uppland var den näst sista i serien och spelades in 1980. En av de mest intressanta musikerna på skivan var den nyblivna riksspelmannen Åsa Jinder. Åsa var 16 år vid inspelningstillfället och hade året innan blivit Sveriges yngsta riksspelman. På skivan spelar hon två traditionella upplandslåtar – Stormyren av Eric Sahlström och en polska efter Anders Sahlström.

I intervjun som gjordes den 14 februari 2015 talar Åsa och Dan Lundberg om hennes karriär och om inspelningen av Unga svenska spelmän.